Den golfande IT-pedagogen

Planerar och planerar, hoppas och hoppas, försöker påverka och påverka, om och om igen. Ska det lyckas någon gång? Vi är hela tiden på väg. Ett steg framåt och ett halvt tillbaka. Men det går ändå åt rätt håll…hoppas jag.

Ibland ser man inte stigen för alla träd som är i vägen, man måste hitta lite omvägar ibland för att ändå komma fram dit man ska. Det finns nog inte så många genvägar att ta men råd och stöd på vägen uppmuntrar att inte ge upp utan att fortsätta kämpa sig igenom snårigheten. Lite motstånd ibland, mycket motstånd andra gånger. Men vi blir fler och fler som letar efter stigen och kan hjälpas åt att hitta den och hjälpas åt att röja undan alla hinder på vägen. Ju fler vi är desto snabbare kommer vi nog framåt ändå.

Trollhättan kämpar vidare, vi kommer nog fram till slut vi med. Och då är det tack vare er alla andra därute som heller inte ger upp och kämpar lika envist och delar med er av era råd på vägen fram. Våra träd som är i vägen ser kanske inte alltid likadana ut, en del är svårare att röja undan än andra. Men vi ska lyckas på något sätt.

För några veckor sedan blev jag uppringd av en lokal tidning i grannkommunen. De ville ha en kommentar om hur jag som IT-pedagog ser på lärares och rektorers användande av Facebook. Ni kan läsa artikeln här. Känslan är väl som alltid att det saknas saker i artikeln, saker jag sa och som jag borde sagt. Jag har också skrivit om Facebook tidigare i bloggen, det hittar du här.

Det är egentligen inget konstigt att lärare använder Facebook, inget konstigare än att någon annan gör det. Men det som sätter det på sin spets är vilka vänner man har och lägger till. Var går gränsen för vänner på Facebook? Det varierar från person till person. Vissa har enbart nära vänner, andra skulle man kunna tro samlar på vänner och lägger till vem som helst fast man inte känner dem. Här uppstår nog lite svårigheter. Ska man som lärare ha elever som vänner?

När man använder Facebook får man nog ställa sig frågan om vilket syfte man har med användandet. Ska det vara enbart privat, enbart yrkesrelaterat eller ska man ha både ock. Och det är när man väljer både ock som man måste fundera lite. Det jag skriver i min logg på Facebook blir synligt för mig och mina vänner. Har jag då valt elever som vänner kan jag inte skriva något som jag inte skulle kunna säga till dem när jag träffar dem i min yrkesroll. Då kan jag inte bli för privat kanske, eller kan jag det? Personlig men inte privat är det många som har som riktlinje i elevrelationer. Den jag är med mina elever när jag träffar dem utanför nätet måste jag vara när jag sedan träffar dem på nätet.

Men jag måste också tänka på vad jag skriver i mina vänners logg. Jag vet ju inte vilka de har lagt till som vänner heller. Det jag skriver i en väns logg läses av alla vännerna där.

Jag uppmuntrar verkligen lärare att prova använda Facebook. Dessa frågor som kommer upp är intressanta och det är först när man använder en nätgemenskap själv som man börjar förstå våra elevers nätaktiviteter. Det har oftast pratats om elevers använande av sociala medier av olika slag och lärare har blivit uppmuntrade att t.ex. skapa konto på lunarstorm m.fl. Men det är först  när man hittar en nätgemenskap som fyller ett syfte för mig själv som jag faktiskt börjar närma mig en förståelse. Det är först då jag om lärare kan förstå elevernas behov av nätkontakter. Jag kan förstå den ensamma elevens behov av att träffa andra på nätet, och kan också kanske förstå på ett annat sätt hur lätt det kan gå fel om vi vuxna inte finns där som stöd i användandet. Viktigast av allt är föräldrars förståelse och stöd. Så jag vill även uppmuntra föräldrar att använda Facebook för att förstå sina barns behov och nätanvändande.

Min dotter är en frekvent användare av MSN och Bilddagboken. När hon inte varit uppkopplad på ett tag kan hon ibland uttrycka det så att hon har väldigt mycket att göra på Bilddagboken. Hon vill inte missa sina vänner där. Jag känner precis samma känsla med Facebook. Jag vill inte missa mina vänner där heller. Det fyller ett syfte att finnas där. Där har jag visserligen vänner som jag träffar då och då utanför nätet, men jag har också vänner jag sällan ser annars, som bor långt bort. Det är lättare att ha en kontinuerlig kontakt via Facebook än via telefon. Det räcker att ibland läsa en mening, en statusuppdatering, så känner man att man är med, vet vad den andra personen gör eller har gjort. Jag har också en kontakt med kollegor runt om i landet och får på den vägen tips och idéer inom yrket.

När man pratar med andra som inte har Facebook får man ofta kommentaren att de föredrar den verkliga kontakten. Varför är inte Facebook en verklig kontakt? Är det en kontakt som är overklig? Facebook ersätter inte det viktiga mötet mellan människor, men det kompletterar och fyller en funktion i vår värld som tenderar att bli allt mer och mer tidspressad i vissa situationer.

Jag tror jag har skrivit det förut och skriver det igen, ibland känns det som om Internet är en plats nära mig,  runt hörnet. Facebook bidrog nog till att det kom närmare.

Det här inlägget har jag tänkt skriva ett tag, börjat på det och äntligen slutfört.

En debatt och diskussion har kommit igång kring den interaktiva skrivtavlans förekomst och använande i skolan. Det har lyfts många åsikter och tankar på de IT-pedagogiska bloggarna runt omkring. Många synvinklar har lyfts fram både för och emot den interaktiva skrivtavlan. Läs gärna Fröken T:s inlägg i debatten och även Skolväskans. Grunddiskussionen skapades nog på bloggen Binero.

Tyvärr känns det som om det ibland i diskussionen blir lite svart och vitt, det ena verktyget ställs mot det andra. Jag tror inte vi lever i en svartvit organisation, i alla fall inte i den kommunen jag arbetar i.

Det har i diskussionen skapats en lista av någon bloggare om i vilken ordning man ska prioritera skolans investeringar:

1. En bärbar dator till varje pedagog
2. En projektor och schyssta högtalare i varje klassrum
3. Bärbara datorer till eleverna (1:1 eller på annat sätt)
4. Andra attiraljer som smartboards, wacomplattor o dyl

Jag är inte en vän av listor, jag tror inte på att det enbart finns ett enda sätt att satsa på IT-verktyg för skolan. Det är inte svart eller vitt, det går inte att tro att förutsättningarna ser likadana ut i alla skolor, organisationer och kommuner. Jag tycker att punkterna på listan är mycket viktiga steg, men inte att de måste tas i den ordningen överallt och för alla. Vi är alla olika, eleverna har olika behov precis som skolornas behov och förutsättningar ser olika ut. Men visst, i den bästa av alla världar så kanske en del önskar att det var så.

Självklart är behovet stort och viktigt att alla lärare ska ha en egen dator, och alla våra elever likaså. För att inte tala om utbildning för att kunna använda datorn på ett pedagogiska bra sätt i undervisningen. Men ibland kan steget mot IT i skolan vara både billigare och lättare i att investera i en interaktiv skrivtavla än i en dator till varje elev. Vi har olika organisationer att ta hänsyn till i våra ekonomiska investeringar. Om man nu vill prata ekonomi. Kostnaden för en interaktiv skrivtavla är mycket lättare att ta och genomföra på skolan än kostnaden och organisationen kring en-till-en, då även en befintlig och dyr IT-organisation ska räknas med och förändras. Och den typen av förändringar tar tid. Och vi har inte tid att vänta. Vi får satsa på det som går att satsas på utan det tunga motståndet.

Ur den pedagogiska synvinkeln kan en interaktiv skrivtavla inte jämföras med en pc-projektor. Dess funktioner är så mycket vidare. Det tror jag de lärare kan hålla med om som arbetat ett tag med en interaktiv skrivtavla i sitt klassrum. Men vi kan inte tro eller förutsätta att våra lärare ska kunna använda den fullt ut omedelbart. Det behövs utbildning, men framför allt ett frekvent användande av den och sedan även erfarenhetsutbyte. Det blir lättare att ta de stegen framåt om den interaktiv skrivtavla placeras i klassrummet och inte i gemensamhetsutrymmen. Det är då användandet av den kommer i sin fulla nytta och läraren lär sig tillsammans med eleverna dess dynamiska funktioner.

Det har också lyfts en åsikt om att pga att interaktiva skrivtavlor inte finns i näringslivet ska man inte satsa på dem i skolan. Det anser jag inte är relevant. Alla våra olika pedagogiska verktyg i skolan återfinns inte i näringslivet, men det inte verktyget mindre användbart i skolan.

Kan man få elevers vilja och motivation att lära så gratis som med hjälp av en interaktiv skrivtavla så är dess kostnad en väl värd investering. En interaktiv skrivtavla kan fånga en hel klass gemensamma kommunikativa lärande, det sociokulturella lärandet kommer fram, och det är det vi ofta vill komma åt men som är svårt. Men här kommer det av sig själv. Det är också först när man använder den med sina elever som man verkligen ser och förstår vad den gör med undervisningen i klassrummet. Men det verkar vara väldigt lätt för många att tycka att det är en dyr leksak. Jag hoppas de som lyfter dessa åsikter har använt en interaktiv skrivtavla i sin undervisning för att ha belägg för sin åsikt.

Man måste ta ställning från fall till fall och behov till behov. I vissa fall är en dator till varje elev det bästa att starta med och i vissa fall är det en interaktiv skrivtavla. Det är kvaliteten i lärandet vi vill nå, inte vilken teknisk pryl vi använder för att komma dit. Det måste kunna variera och vara olika efter behov.

Nu sitter jag är igen på PIM:s guldgala, en gala för alla PIM-femmor. Jag var med förra året som PIM-femma, men i år har jag den stora glädjen och stoltheten att vara med som PIM-ansvarig och examinator för fyra stycken duktiga lärare i Trollhättan. Fredrik, Anna, Eva och Tina har gjort var sitt jättebra inspirationsmaterial för andra lärare i Trollhättan. Och nu får de sin belöning, och jag kan få åka med som stolt examinator till dem. Så duktiga de är.

Igår hade vi vår Silvergala, PIM4-gala, i Trollhättan. Åtta stycken PIM-4:or fick diplom, ros, nål och USB-minne. Startade med lunch på Swania och sedan diplomcermoni. Efter det hade vi det stora nöjet att få lyssna till Christina Löfving (IT-mamman) som föreläste om IKT i skolan som ett verktyg för att nå elevernas lärande och öka deras motivation till lärande. Hoppas vi kan få henne att komma igen, fler borde få lyssna till henne.

Sedan lite kaffe och ett stort frukt- och kakbord. Lite PIM-korsordslösning samtidigt.

Sedan var det dags för lite inspiration till att gå vidare till PIM-5, tips, tankar och funderingar. Som avslutning drog vi två glada vinnare i korsordstävlingen, Ulla-Britt och Karin, som fick var sitt överlevnads-USB. Nu kommer deras IT-liv inte vara i fara.

Som avslutning tittade vi på PIM3-filmen “Ett nyvunnet intresse”. Jag tror och hoppas alla känner sig nöjda och glada efter galan. Och att det finns lust till fortsättning, inte bara inom PIM utan med att utöka elevernas möjligheter att använda IT som ett naturligt verktyg i skolarbetet.

Stephen Heppell föreläste precis på Framtidens lärande. Läs om föreläsningen hos IT-mamman.

Här är något för alla som undervisar i engelska oavsett vilken åldersgrupp ni undervisar.

Språklänkportalen är en webbplats där du kan hitta tips på webbsidor som kan användas i engelskundervisningen. Du kan också bidra med dina egna erfarenheter genom att kommentera och betygsätta länkar och diskutera i deras forum.

Fyra stycken IT-pedagoger har just nu ett möte IRL. De har aldrig träffats innan och nu genomför de sitt första verkliga möte inför publik. Jonas Hällebrand, Joachim Thornström, Per Falk och Mats Larsnäs. De har träffats på bla Twitter och därifrån skapat ett nätverk. Verktygen de använt sig av är Twitter, Google Docs och Skype. Men hur mycket IT dominerar i deras arbete så säger de att i vissa lägen är det viktigt att även höra en röst. Då har telefonen funnits till hands.

Visar på Google Docs möjligheter att samarbeta. Här spelar tid och rum inte så stor roll längre. Samarbetet måste inte längre vara inom skolans stängda dörrar.

Joachim presenterar sedan Sajtomaten – verktyget för Ystad kommuns hemsida. Bygger på bloggar till alla skolor, klasser och förskolor. Fördelen med bloggarna är enkelheten att använda, alla kan lära sig. Och det ger också föräldrar och utomstående möjligheten att kommentera och vara mer delaktiga. Något som efterfrågas av många.

Mats pratar om hur man kan använda sig av mobiler i skolan. www.mobilestudy.org Ett gratis quizverktyg. Man gör quizen online och överför det via bluetooth.

Och så är det Jonas tur. Nu handlar det om skolbibliotek. Han pratar om vikten av att ha handlingsplaner för t.ex. informationssökning, IKT. Gunnesboskolan där Jonas arbetar som IKT-pedagog har satsat på att ha ett bra skolbibliotek med allt vad som hör därtill. Deras IKT-plan är väl värd att ta del av.

Det sägs att en bild säger mer än 1000 ord. Idag är det klart högre värde att bli fotograferad med en kändis än att få en autograf. Här är jag med dagens kändis, Stephen Heppell. Kändis för oss på Framtidens lärande. Lyssnar på honom i eftermiddag, återkommer med rapport då.

Nu är det dags för prisutdelning av Webbstjärnan. Prisutdelningen går i direktsändning på hemsida, men jag har förmånen att sitta här live. Vem vinner?

I kategori nummer 1 Bästa 100 poäng vann Mobil utbildning.

I kategori nummer 2 Bästa ämnesspecifika vann Hurtbullarna med Vi gick.

I kategori nummer 3 Bästa pedagogiska grepp vann JET History.

I kategori nummer 4 Bästa användning av multimedia vann Dreamteam med Stresspress.

I kategori nummer 5 juryns specialpris till en lärare vann Christina Alexandersson.,