• Kategorier

  Välj kategori Blandat Blogg En-till-en Facebook Fritid GNU Golf Interaktiva skrivtavlor Internet IT IT-pedagogik IUP Pedagogik PIM Sociala medier

• Länkar

  • IT för pedagoger
  • IT-pedagoger
  • IT-pedagogiskt forum
  • ITPF
  • Multimediabyrån
  • Pedagogbloggar
  • PIM

Då var Framtidens lärande 2012 över. Fortfarande tycker jag den är en fantastisk konferens att delta på. Här möts vi, kanske är vi likasinnade vi som tror på förändring och möjligheter. Vi som inte ser hindren utan nyfiket kastar oss in och vidare i den digitala värld skolan kan vara del av.
Framför allt delar vi med oss av erfarenheter, möjligheter, tankar och vardagsberättelser. Och det är dessa möten som ger inspiration som går att använda när vi kommer hem. Visst gillar vi också att bli underhållna av de stora som har mycket att säga och visa. Men om vi ska vara ärliga, leder de till förändringen i klassrummet när vi kommer hem? Att lyssna på duktiga föreläsare att alltid trevligt, helst om det blandas med lite show och skratt. Men som Rektor T sa idag: Om det inte gör skillnad i klassrummet eller för den enskilde eleven då ska vi göra något annat. Har insett att digitala satsningar, kompetensutveckling måste följas upp i verksamheten. Det får inte bli tillfälliga jippon eller happenings, vilket det alldeles för lätt blir. Alltså måste vi vara ärliga, att jag och du åkte på Framtidens lärande – vad leder det till för skillnad i klassrummet för den enskilde eleven?

Detta borde jag skrivit om för länge sedan, och det är mycket jag borde skrivit om för länge sedan. Men nu kommer det lite……
I höstas hade jag några enkla kom-igång-med-blogg-kurser på Kronan, en F-9 skola här hos oss. Det var introduktion mest, för att man ska testa hur det är och för att sedan eventuellt komma igång själva. En av deltagarna nappade mer än andra, och det dröjde inte många dagar förrän hon sedan kunde stolt visa sin blogg med sina elever för skolans rektor.
Det är en spännande blogg på ett annat sätt än många andra, och det beror på att det är nyanlända elever i förberedelseklassen som bloggar med sin lärare. De bloggar om sin vardag, deras entusiasm går inte förbi utan att göra varje människa rörd. Jag blir tagen varje gång jag ser ett inlägg och då jag vet vilka de är, deras bakgrund och att de älskar att blogga. Och dessutom att jag vet att deras inlägg läses över hela världen. Bloggen läses av de människor i de länder de lämnat men som står dem nära. De skriver på svenska, men tack vare översättningstjänster kan deras anhöriga läsa och kommentera tillbaka.
För en vecka sedan hade jag en liten stund med förvaltningsledning och stadens alla rektorer och förskolechefer för att berätta om vår IT-pedagogisk verksamhet. Denna blogg var ett exempel jag lyfte upp och det var nog den som berörde alla mest.

http://fbkkronan.skolbloggen.se/

Jag älskar att läsa deras text i marginalen:
Vi är en liten klass, men ändå JÄTTESTOR – för i klassrummet är vi personer från olika delar av världen! Vi är rika, rika på språk!

Tänk vilken skillnad en blogg kan göra för dessa barn.

Det blir fjärde året i år som jag åker till BETT. Egentligen tänkte jag först stått över, ekonomin visar sig inte från sin bästa sida i vår kommun just nu tyvärr. Men så får jag möjligheten att föreläsa och berätta om Trollhättans satsningar och arbeten med interaktiva skrivtavlor. Det kan man inte motstå, det är roligt att berätta hur vi tänkt och gjort, och hur vi borde tänkt och gjort, och hur vi nu tänker och gör.
Så på onsdag bär det iväg mot London igen, denna trevliga stad. Och jag hoppas få med mig insptiration tillbaka till Trollhättan. BETT – väntar du på mig????

Idag har jag varit på första dagen av Rådslag om IKT i lärarutbildningen. Det är intressanta synpunkter, aspekter, tankar, funderingar som föds när akademien och forskning möter verksamhet.

Det som slår mig, och jag inte riktigt trodde skulle komma, var kritiken mot verksamheten för all satsning på teknik som görs, och att vi så lätt blir fast i en leverantörs klor. Kritik mot alla Mac-kommuner framför allt. Och det är klart att de har rätt i många tankar, men det är inte ett enkelt val vi gör i kommunerna. Och vad har vi att välja på. För allt går så fort i denna världen och vi måste göra något typ av val. Spelar det roll vilket vi väljer, är det inte vad vi gör med verktygen i sig som ska vara fokus?

En viktig diskussion är hur lärarutbildningen förbereder våra blivande lärare för den IKT-värld de möter i skolan, eller för den önskade IKT-värld är väl kanske bättre sanning. Jag har en övertygelse om att det är en röd tråd genom ledarskapet och lärandet oavsett vilken nivå i hierarkin vi befinner oss. Om jag som lärare vill att eleverna ska använda IKT i sitt lärande, måste jag också använda IKT. Om jag som rektor vill att lärare ska använda IKT som redskap måste även jag använda IKT när jag leder mina lärare. Om jag som lärarutbildare vill att lärarstudenterna ska använda IKT när de blir färdiga lärare måste även jag som lärarutbildare använda IKT i min undervisning. Människan gör inte som vi säger, den gör som vi gör. Tänk om vi kunde komma dit, då har vi kommit långt.

En av våra skolor är med i ett projekt – GNU – gränsöverskridande nordisk undervisning. Det är ett mycket spännande projekt, men bra för att vi är skolor som har hög digitaliseringsstandard gör det inte så enkelt att få kontakt. Vår skola, Kronan, har en partnerskola i Norge och en i Danmark. Nu vill de ha videomöten, verkligen kul! Lärarna och eleverna vill träffa varandra digitalt. Vilka möjligheter jag kan se. Då var det bara att sopa bort alla hinder…..

Hinder blev verktygen, förvånande eller? Danmark kan köpa Skype, vi kan använda gratisversionen, men Norge får inte köra Skype i nätet för deras IT-avdelning. Ok, där försvann det alternativet. Då hittade jag ooVoo, funkar ungefär på samma sätt men med fler videosessioner samtidigt än Skype på gratisversionen. Då får Danmark inte installera det på sina datorer, men Norge får köra ooVoo i nätverket. Ok, då försvann nog det alternativet också. Nu återstår Google+, en hangout där. Hyfsad bildkvalitet, möjligheter för fortsatt nätverkande digitalt på olika sätt, dock lite sämre möjlighet att se alla på en gång. Google+ verkar hoppa mellan videosessionerna på något sätt.

Videomötet är planerat på måndag, och nu vet inte Danmark om de fixar att få till det med Google+ tills dess. Osäker mark det här, men spännande är det. Nu ska vi se vilket verktyg det blir i slutändan. Men hindren är och förblir vad IT säger att man får göra på datorerna och i nätet i de olika länderna. Och varför ser man så olika på vad som är ok? Kan ju börja undra vad som är farligt och vem som säger det.

Men spännande är det…..

Idag har jag varit på möte i golfklubben. Det diskuterades en hel del marknadsföring, information och kommunikation. Hur gör vi för att golf ska bli klassat som friskvård och som idrott? Hur marknadsför vi golfen utanför vår klubb? En av delarna som händer nu är att även golfklubbarna börjar synas i sociala medier. Vår golfklubb har en facebook-sida. Just nu är det ungefär 10 % av våra medlemmar som gillar sidan. Nu satsar vi vidare på att prata om sociala medier i stort. Hur ska vi finnas och synas i den omvärlden och samhälle vi lever i. En annan spännande fråga är om golf-pron på klubben får vara facebookvän med sina adepter? Precis samma diskussion som får lärare vara facebookvän med sina elever…… Spännande…..vilka likheter och paralleller ser och drar jag, jag som diskuterar detta dagligen i skolvärlden. Fortsättning lär följa…..

Idag höll jag och Ingrid Skoog ett kortare föredrag om hur Smartboarden används i Trollhättan. Det är en liten skara på nätverksmötena, vilket är synd. Det är en möjlighet att lyssna till olika vinklar av IKT i undervisningen utan att det kostar något mer än tid. Men tid är av någon anledningen en bristvara. Vi jagar tid hela tiden. Vi vill få verktyg som ska spara tid åt oss, så vi får tid till annat. Men till vad? Vad ska vi istället lägga tiden på, Är inte tid för inspiration, skolutveckling och  mitt eget lärande värt att satsa min tid på? Jo, klart det är värt det svara nog de flesta. Men tiden räcker inte alltid till det också….. Men vad är då viktigare som gör att vi prioriterar bort skolutveckling?

Förutom kaffe och smörgås så var det Jonas Hällebrand från Gunneboskolan som startade min dag på Mötesplats skola. Jonas lyfte direkt frågan om man ska kalla sig IKT-pedagog eller IT-pedagog. Det är en gammal fråga men det blev för mig en ny del när Jonas konstaterar att det nog i framtiden kommer bli I-pedagog. Men varför inte IK-pedagog. Information och kommunikation är det vi kommer arbeta med.

Det är alltid intressant att göra hur andra arbetar, både skolor och kommuner. Jonas kommer från en skola med Portfolioarbete inspirerat från Nya Zeeland. En viktig lärdom att ta med sig är att det är inte själva portfolion som är viktig, det är sättet att arbeta. All lära sig att lära. Processerna är de viktiga. Reflektion och dokumentation. Mål och utvärdering. Och det salotugena förhållningssättet. På Gunneboskolan har man även kommit väldigt långt med elevledda utvecklingssamtal. Tänk dig att som pedagog kunna sitta på ett utvecklingssamtal, luta sig bakåt och lyssna på eleven som själv håller i sitt utvecklingssamtal.

Den skönlitterära boken kommer aldrig dö, men däremot faktaboken är döende. På Gunneboskolan använder man skönlitteraturen aktivt i skolarbetet hela tiden. Den är en gemensam utgångspunkt och resurs i temaarbeten på olika sätt. Däremot är faktaboken på väg ut, den information som finns i den hittar vi idag på Internet och lite till dessutom.

Det är inte alltid en extra lärare är den bästa lösningen. En lärare kostar lika mycket som en-till-en för hela skolan. Man måste nog ställa sig frågan om vad tillför den extra läraren och vad tillför en-till-en. Ni behöver inte fundera över vad jag kommer välja….

I Lund har man numera en Kommunikationsavdelning istället för IT-avdelning. Måste fundera lite vidare vad den kan innebära för en kommun som Trollhättan om man tog ett sådant grepp….spännande….

De nya läroplanerna för grundskolan är mycket aktuellt för skolorna och lärarna just nu, Lgr 11. En lärare som har ett klassrum utan en projektor kommer få det väldigt svårt att i framtiden nå det centrala innehållet i respektive ämne. Jag hoppas våra rektorer inser det.

Vi vuxna gör saker på Internet, eleverna är där. Vi är digitala invandrare, de är invånarna. Vi blir aldrig som dem, genom att acceptera det. Vi har lärare idag som känner stress för att de inte kan, deras synsätt måste nog arbetas lite med. Det ska inte vara en stress utan en tillgång.

När eleverna lämnar skolan ska de kunna söka och värdera information på Internet, kunna etik på Internet, känna till möjligheter och faror. Skolan måste lägga upp en handlingsplan för eleverna, hur når vi dit? Och handlingsplanen måste börja med år 1. Vi måste hjälpa dem på vägen, här brister deras kunskaper. Googla eller söka? Vad är det jag vill ha? Hur angriper jag sökningen på bästa sätt? Vem kan man tro på? Vad är relevant? Källkritik ett måste.

Jonas pratar mycket om vad är roligt, att lösa uppgifter med glädje, engagemang och tron på att eleverna klarar av det.

Använd mobiltelefoner till allt ni kan komma på. Eleverna är redan uppkopplade, men när de kommer till skolan måste de koppla ner sig. Skolan stör deras lärande, de tröttnar.

Tänk om – omdefiniera er undervisning och uppgifter. Ge eleverna ett problem, ett problem vi lärare inte har svar på. Prova gärna tysta klassråd, med hjälp av todaysmeet. Man skriver det man säger. Alla kommer till tals, man lär sig vänta på varandra, alla får säga något. Byt ut stationära datorer mot bärbara. Låt eleverna använda mobiltelefoner. Vi måste inte ha kontroll hela tiden.

Efter stor macka och trevligt mingel startar det efterlängtade Teachmeet på Mötesplats Skola, Svenska Mässan i Göteborg. Jubel utbrister när första talaren blir Mats Larsnäs, mr Teachmeet himself. Mats pratar om mobilt lärande. Det som är intressant i det mobila lärandet är att komma utanför klassrummet fast med dagens teknik. Tänk vad tre minuter går fort, och Lisebergsnallen kom förstås flygande genom luften.

Fridaskolan var väl representerade men många möjliga föredragshållare. En av lärarna pratade om Her Big Thing, Google Wave. Men intresse, forskning, användning, fördjupning och att dela med sig. Och så hände de….totalt mörker. Google wave läggs ner. Dags att tänka om. Hon bytte inriktning, nu blev det Shareflow. Boka möten, ladda upp filer, integrera e-post. Kan det vara något tro? Kanske något att testa.

Det är spännande att sitta och lyssna till alla duktiga pedagoger ute på förskolor och skolor. Att sitta här som IT-pedagog handlar mycket om att fånga bollar och kunna inspirera vidare hemma i Trollhättan. Att hitta tipsen och inspirationen kring vart man kan vända sig för att se verkligheten. Ett ställe som intresserade mig är den förskolan i Härryda som aktivt arbetar med IKT i förskolan. Deras vinkel att låta barnen själva använda den teknik som finns, att prova på att fotografera, filma, rita på datorn m.m. för att skaffa sig erfarenheter och kunskaper. Sedan väljer barnen själva vilken teknik de vill använda vid skapande. Det är så vi får kreativa barn. Hoppas de har grundskolor där som tar emot och förvaltar dessa kreativa, skapande barn.

Stor eloge vill jag ge till Anita som pratade om stamning och äger den egna kunskapen och erfarenheten kring vilka svårigheter det har för en människa. Vilka stora steg hon måste tagit i sin egen utveckling och så mycket hon kan lära oss.

Jonas Hällebrandt pratade om omdefiniering. Vilken potential som uppenbarar sig hos datorerna när man omdefinierar sina uppgifter till eleverna. Om att använda bloggen i undervisningen och om det vidgade textbegreppet.

Jag önskar att fler lärare gick på Teachmeet, vilken inspirationskälla till användandet av IKT i förskolan och skolan. Som IT-pedagog går jag däremot inte hit för att jag tror att jag ska lära nytt, men för att träffa likasinnade. När man är så ensam som man är i sitt yrke i en kommun behöver man sina ”kollegor” från övriga landet. Skönt att ni finns.

Lite extra kul blir det när Teachmeet pågår i Stockholm samtidigt och uppkopplingen mot oss ger en höjande effekt. Saknar er i Stockholm.

Jag har ett tag funderat lite över uttrycket IT är ett verktyg. Jag tror inte jag är riktigt klar med mina funderingar men vill ändå skriva ner dem, gärna bolla dem med någon och utveckla dem mer.

Är IT ett verktyg eller hur ska vi uttrycka oss. Fick en tankeställare när jag lyssnade på Elza Dunkels. Hon menade på att IT inte är ett verktyg, det är så mycket mer. Det är en informationkälla, en katalysator, en kommunikationskanal m.m. Att uttrycka det som ett verktyg kan verkligen smalna av vad IT egentligen är.

En annan tankeställare som fick mig att reagera var när någon på förvaltningen uttryckte sig att varför finns det IT-pedagoger, vi har ju inga penn-pedagoger. Så här i efterhand inser jag att det säger mer om honom än om oss IT-pedagoger. Kan det vara så att han inte ser IT som något annat än en ersättning av pennan? Vilket skulle förvåna mig när jag vet vilket befattning han har….

IT ersätter inte pennan som verktyg, det kompetterar. IT ersätter inte skolbiblioteken, det kompletterar. IT ersätter inte böcker, det kompetterar….. IT ger en annan dimension i alla de företeelser vi möte i undervisningen. Kan något som bara är ett verktyg ge det?

I vår förvaltning har det nu bestämts att man inte ska prata om IT-utveckling i Utbildningsförvaltningen utan om verksamhetsutveckling. Det känns bra, det är skolutveckling vi arbetar med. Och visst arbetar vi IT-pedagoger för att behovet av vår yrkesgrupp ska försvinna. Men än så länge behövs vi, och kommer säkert göra det ett tag till.

keep looking »

• Recently Written

  • Framtidens lärande 2012
  • Förberedelseklassen bloggar
  • BETT närmar sig
  • IKT i lärarutbildningen – Rådslag
  • Nordiskt samarbete – digitalisering gör det ibland inte lättare…..
  • Golf
  • Tid till IKT?
  • Mötesplats skola 2010 – Jonas Hällebrand, IKT-pedagog Lund
  • Teachmeet Mötesplats Skola 2010
  • IT – ett verktyg eller ???