Om sociala medier, nätet, unga och lärande

oktober 6, 2010 | Kommentarer inaktiverade för Om sociala medier, nätet, unga och lärande

En onsdagskväll i Skövde stadshuset hade jag förmånen att lyssna på Elza Dunkels  från Umeå universitet prata om sociala medier, nätet, unga och lärande. Föreläsningen anordnades av Lärarförbundet.

Nästan alla vuxna tittar på nätet utifrån sina egna förutsättningar och synvinklar och sedan gissar hur det hänger ihop med ungas nätanvändande. Men enligt Elza blir det då helt bakvänt. Så kan vi inte göra, vi får fel utgångspunkt. Kunskap om unga och nätet måste sättas i ett sammanhang.

De flesta barn har väl utvecklade motstrategier mot vad de uppfattar som negativt på nätet. De har utvecklat det på egen hand, sällan vuxna som är med och arbetar med barnen i frågorna. Ofta lämnas barnen själva att lösa dessa problem.

Det pågår ett lärande vid datorn som vuxna inte alltid känner igen och som skolan inte alltid erkänner, varken processen eller resultatet. Ett kunskapsglapp.

Nätets infödda kommer av en amerikansk forskare som menade på att skillnaden mellan vuxna och barn när det gäller datoranvändandet är lika stor som mellan invandrare och infödda när det gäller språk. Det ska användas som ett pedagogiskt knep. Det är inte ålder som är den viktigaste parametern. Den viktigaste parametern är och förblir kön enligt Elza. Många parametrar påverkar naturligtvis.

Det första man måste ta hänsyn till i digital kompetens är det informella lärandet. Exempel är de engelskkunskaper eleverna får vid onlinespelande av t.ex. World of Warcraft.

Skolan måste bli bättre på talangjakt, lära sig känna igen elevernas egna styrkor, vad de är bra på. Idag är skolan bäst på att hitta elevernas svagheter. Ett diagnostiskt prov är ett ypperligt exempel på det, det är till för att hitta luckorna och täppa till dem.

Hos unga människor kan vi idag också se många exempel på kollektivt lärande. Det kan symboliseras med t.ex. Wikipedia. Styrkan med Wikipedia är bl.a. att det ständigt hålls akutellt. En annan styrka är att eftersom det är många olika som är medskribenter så får man många olika människors olika synvinklar och perspektiv på samma sak. Det stöds av våra styrdokument idag, men inte av läroboken. Den moderna kunskapssynen. En lärobok bygger på väldigt många felkällor; manlig majoritet, etisk tillhörighet, vem har valt ut de som ska ha rätt att skriva innehållet…

Wikipedias viktigaste styrka som pedagogiskt verktyg är att det måste granskas kritiskt av eleverna. Det blir en blåslampa i nacken på oss att vara källkritiska!! Till allt!! Så borde vi se på allt, ur en källkritisk synvinkel. Inte bara det som står på nätet, utan även tidningar och tv. Vi borde träna våra elever i detta. Wikipedia kan inte vara en ensam källa, precis som en SO-bok inte kan vara det. Alltid leta efter källor som är oberoende av varandra.

Wikipedia – tänk att så många människors olika kunskap kan samlas på ett ställe. Människor som aldrig ses. En del av lärandet i det 21:a århundrandet.

Strategier för förändring:

Ny företeelse – Oro – Tillfälliga lösningar – Acceptans – Gott exempel

Läkarna är den yrkeskår som är bäst på att ta till sig ny forskning….och lärare är sämst. Nu blir jag orolig, vad kan vi göra för att vända detta?

Några kritiska frågor att ställa när det kommer nya företeelser:

1. Varför är detta så lockande för unga? Vad är det som ger mer än det tar?

2. Liknar det något vi känner igen?

3. Vilka är de uppenbara nackdelarna?

4. Vilka är de uppenbara fördelarna?

5. Vad har skrivits om detta?

Vuxnas ingång till sociala medier är Facebook. Först med Facebook har vi vuxna känt samma behov och längtan efter att logga in och se om det hänt något, sporadiska kontakter med andra. Detta har jag skrivit om tidigare i min blogg, och nu får jag lite bekräftelse på det när Elza säger samma sak.

Nätmobbning…varför benämner man det så? Är det något annat än mobbning? Vad kallas den andra mobbningen, skolgårdsmobbning? All mobbning följer den mobbade i huvudet, arenan är bara lite olika, många gånger flera arenor. Den mobbningen som sker via nät och mobil kan ge en typ av dokumentation av mobbningen.

Tänk att man förr trodde att plastmaterialet skulle ta över i hemmet, t.ex. plastsoffor. Likaså trodde man att datorn skulle ersätta lärarna….jag ler lite när jag tänker på den tanken. Något vi aldrig skulle tänka nu. Något vi kommer troligtvis se på och le om några år är våra tankar om öppenheten på nätet. En sådan tanke vi har är risken för vad vi lägger ut på nätet, allt finns ju kvar där för alltid, och tänk om din framtida arbetsgivare googlar dig….eller?

Internet använder vi som hjälp att ta udden av det hemska, för att sedan kunna flytta in samtalet i rummet. Samtalet kan fortsätta där när vi ses.

Gränsen mellan vad som är offentligt och vad som är privat förskjuts mellan generationer. Vi är uppfostrade i olika samhällens syn och tankar. Samhällsutvecklingen har gått mot en större öppenhet. Elza tar som exempel att det förr var det olagligt att misshandla någon på gatan men lagligt att aga sina barn och slå sin hustru. Skillnad på vad som är ok offentligt och vad som är ok privat. De som växer upp idag ser ett samhälle med färre skillnader mellan offentligt och privat. Klart det måste påverka!!

Precis som mail är ett förgånget sätt för våra ungdomar är det samma sak med att skriva in webadresser. Att googla är säkrare. Det finns adresser som kapas, det blir lite säkrare att hitta rätt plats med att googla.

Vi måste våga utbyta erfarenheter med våra elever, då får vi ett kollektivt lärande tillsammans.

Det var olyckligt att man tidigare använde sig av ordet virtuell i digitala sammanhang. Det har gett känslan av att det inte är verkligt. Men en kompis på nätet är lika verklig som en kompis i huset bredvid. Som tur är använder man inte ordet virtuell  lika mycket längre. Vi får sudda bort det ur våra digitala sammahang när vi pratar om sociala medier.

IT är ett verktyg som alla andra är en gammal metafor, IT är så mycket, mycket mer än bara ett verktyg. Listan kan bli så mycket längre av vad IT är än bara ett verktyg.

”Alla är oroliga för att det ska hända mig något farligt, jag är bara orolig för att det inte ska hända mig något roligt.”