You are currently browsing the category archive for the 'Internet' category.
För några veckor sedan blev jag uppringd av en lokal tidning i grannkommunen. De ville ha en kommentar om hur jag som IT-pedagog ser på lärares och rektorers användande av Facebook. Ni kan läsa artikeln här. Känslan är väl som alltid att det saknas saker i artikeln, saker jag sa och som jag borde sagt. Jag har också skrivit om Facebook tidigare i bloggen, det hittar du här.
Det är egentligen inget konstigt att lärare använder Facebook, inget konstigare än att någon annan gör det. Men det som sätter det på sin spets är vilka vänner man har och lägger till. Var går gränsen för vänner på Facebook? Det varierar från person till person. Vissa har enbart nära vänner, andra skulle man kunna tro samlar på vänner och lägger till vem som helst fast man inte känner dem. Här uppstår nog lite svårigheter. Ska man som lärare ha elever som vänner?
När man använder Facebook får man nog ställa sig frågan om vilket syfte man har med användandet. Ska det vara enbart privat, enbart yrkesrelaterat eller ska man ha både ock. Och det är när man väljer både ock som man måste fundera lite. Det jag skriver i min logg på Facebook blir synligt för mig och mina vänner. Har jag då valt elever som vänner kan jag inte skriva något som jag inte skulle kunna säga till dem när jag träffar dem i min yrkesroll. Då kan jag inte bli för privat kanske, eller kan jag det? Personlig men inte privat är det många som har som riktlinje i elevrelationer. Den jag är med mina elever när jag träffar dem utanför nätet måste jag vara när jag sedan träffar dem på nätet.
Men jag måste också tänka på vad jag skriver i mina vänners logg. Jag vet ju inte vilka de har lagt till som vänner heller. Det jag skriver i en väns logg läses av alla vännerna där.
Jag uppmuntrar verkligen lärare att prova använda Facebook. Dessa frågor som kommer upp är intressanta och det är först när man använder en nätgemenskap själv som man börjar förstå våra elevers nätaktiviteter. Det har oftast pratats om elevers använande av sociala medier av olika slag och lärare har blivit uppmuntrade att t.ex. skapa konto på lunarstorm m.fl. Men det är först när man hittar en nätgemenskap som fyller ett syfte för mig själv som jag faktiskt börjar närma mig en förståelse. Det är först då jag om lärare kan förstå elevernas behov av nätkontakter. Jag kan förstå den ensamma elevens behov av att träffa andra på nätet, och kan också kanske förstå på ett annat sätt hur lätt det kan gå fel om vi vuxna inte finns där som stöd i användandet. Viktigast av allt är föräldrars förståelse och stöd. Så jag vill även uppmuntra föräldrar att använda Facebook för att förstå sina barns behov och nätanvändande.
Min dotter är en frekvent användare av MSN och Bilddagboken. När hon inte varit uppkopplad på ett tag kan hon ibland uttrycka det så att hon har väldigt mycket att göra på Bilddagboken. Hon vill inte missa sina vänner där. Jag känner precis samma känsla med Facebook. Jag vill inte missa mina vänner där heller. Det fyller ett syfte att finnas där. Där har jag visserligen vänner som jag träffar då och då utanför nätet, men jag har också vänner jag sällan ser annars, som bor långt bort. Det är lättare att ha en kontinuerlig kontakt via Facebook än via telefon. Det räcker att ibland läsa en mening, en statusuppdatering, så känner man att man är med, vet vad den andra personen gör eller har gjort. Jag har också en kontakt med kollegor runt om i landet och får på den vägen tips och idéer inom yrket.
När man pratar med andra som inte har Facebook får man ofta kommentaren att de föredrar den verkliga kontakten. Varför är inte Facebook en verklig kontakt? Är det en kontakt som är overklig? Facebook ersätter inte det viktiga mötet mellan människor, men det kompletterar och fyller en funktion i vår värld som tenderar att bli allt mer och mer tidspressad i vissa situationer.
Jag tror jag har skrivit det förut och skriver det igen, ibland känns det som om Internet är en plats nära mig, runt hörnet. Facebook bidrog nog till att det kom närmare.
Fyra stycken IT-pedagoger har just nu ett möte IRL. De har aldrig träffats innan och nu genomför de sitt första verkliga möte inför publik. Jonas Hällebrand, Joachim Thornström, Per Falk och Mats Larsnäs. De har träffats på bla Twitter och därifrån skapat ett nätverk. Verktygen de använt sig av är Twitter, Google Docs och Skype. Men hur mycket IT dominerar i deras arbete så säger de att i vissa lägen är det viktigt att även höra en röst. Då har telefonen funnits till hands.
Visar på Google Docs möjligheter att samarbeta. Här spelar tid och rum inte så stor roll längre. Samarbetet måste inte längre vara inom skolans stängda dörrar.
Joachim presenterar sedan Sajtomaten – verktyget för Ystad kommuns hemsida. Bygger på bloggar till alla skolor, klasser och förskolor. Fördelen med bloggarna är enkelheten att använda, alla kan lära sig. Och det ger också föräldrar och utomstående möjligheten att kommentera och vara mer delaktiga. Något som efterfrågas av många.
Mats pratar om hur man kan använda sig av mobiler i skolan. www.mobilestudy.org Ett gratis quizverktyg. Man gör quizen online och överför det via bluetooth.
Och så är det Jonas tur. Nu handlar det om skolbibliotek. Han pratar om vikten av att ha handlingsplaner för t.ex. informationssökning, IKT. Gunnesboskolan där Jonas arbetar som IKT-pedagog har satsat på att ha ett bra skolbibliotek med allt vad som hör därtill. Deras IKT-plan är väl värd att ta del av.
Internetanvändningen är idag en vanlig sysselsättning på fritiden. Datorn i det egna rummet är idag vanligare än en TV. Det är fler pojkar än flickor som ser på nyhetssändningar. Fler unga upplever att de lär sig saker av nyhetssändningarna än i tidigare undersökningar. Flickor chattar och håller till på sociala sajter, medan pojkar spelar spel och ser på youtube mestadels av sin tid på Internet.
En intressant resultat i Mediarådets undersökning 2008 har att göra med frågan om man stämt träff i verkligheten med någon man träffat på nätet. Det är inte många som gjort det, men utav de som ändå gjort det har de flesta inte träffat personen ensam. Och ingen av de som stämt träff har råkat illa ut eller upplevt det otrevligt. Ingen hade heller träffat någon som inte varit ärlig med sin ålder.
One eighty – ett projekt på rektorsakademien. Varje elev får en dator och en mobil. Projektet handlar om att skapa en alternativ plattform för elever som väljer bort den konventionella skolan. I varje kommun finns elever som vänt skolan ryggen av olika skäl. Några av dessa elever erbjuds en alternativ lärmiljö. Vi måste utnyttja den informella kunskapen vi har tillgång till.
Unga nätkulturer – Stig Roland Rask. Det handlar om relationen mellan teaching och learning. Engelsmännen är kloka som gör skillnad på dessa ord. Vi måste flytta vårt perspektiv från vårt “teachande” till elevernas “learnande”.
Kristina Höök är professor på Stockholms Universitet. IT, design, kropp, kunskap. Kristina pratar om hur kroppen är med och involveras i den digitala världen. 70 % av all kommunikation sker med kroppen.
Kristina pratar om hur känslor med hjälp av digitala tekniska verktyg kan simuleras ut till. Mottagaren tolkar efter vad man vet om avsändaren. Väljer man en favoritfärg som mottagaren vet om blir meddelandet positivt. Man hittar sina uttrycksformer genom detta. Färger, former, gester och animationer används för att uttrycka meddelandet.
Kroppen är lärandet. Hur använder vi kroppen i lärandet i skolan? Är det en poäng att sitta still i skolan? Hur många av våra IT-verktyg och IT-hjälpmedel i skolan är kroppsliga? Värt att tänka till.
Nu är vi här, eldsjälarna för IT i skolan. Vi sitter i Nacka på konferensen Framtidens lärande. Just nu lyssnar vi på Roger Säljö. Jag gillar Roger och hans tankar. Har tidigare skrivit om honom här på bloggen när han skrev i tidningen Pedagogiska magasinet.
Vi är alla en produkt av skriftspråkssamhället. Vi är skriftspråksmänniskor. Kommer vi i framtiden vara en produkt av det digitala samhället? Kommer vi då vara digitala människor? Hur lång tid kommer det ta?
Roger pratat om lärandet och om hur vi förmår återskapa, hålla aktuella och förnya kunnandet och färdigheter. Nya behov och färdigheter uppkommer i samhället. Det sociala minnet, kunskap handlar om att använda sig av det sociala minnet. Informationstekniken är inte bara en teknisk förändring utan även en social förändring.
Digital teknik ger nya sätt att minnas och dokumentera. Nya sätt att dela information och nya sätt att samarbeta. Uppmuntrar till nya sätt att lära. Nya sätt att få tillgång till information, tillgänglighet. Vi blir allt mer och mer producenter.
Vi utvecklar många meta-kommunikativa förmågor (sortera, modellera, strukturera och syntetisera information). Vi utvecklar kritiska förmågor i större utsträckning.
Vi och våra kunskaper blir mer redskapsberoende. Med dem är vi starka, men utan dem är vi svaga. Det är ändringar i förväntningar av vad det innebär att lära. Vi går från att kunna återge det som redan är känt till att kunna skapa något nytt.
Digital literacy – digitala färdigheter. En ny dimension vi måste tänka igenom. En ny basfärdighet som det inte går att komma undan längre.
Igår åkte jag och Fröken T till Smartklubbsmöte i Göteborg. Mötet hölls i ett konferensrum på ett hotell. Och när vi kom till receptionen fick frågade vi efter var Smartklubbsmötet skulle vara. Det låter som en klubb för smarta människor, och det är det på sätt och vis. Men inte smarta på det sätt som man kan tro om man inte arbetar i skolans värld. Smartklubben är en klubb för Smartboardsanvändare. Undrar egentligen vad hon i receptionen tänkte att det var för möte. 
Det var tredje gången vi var på en träff i Smartklubben, och det är alltid lika trevligt. Alexandra och Jörgen är alltid lika duktiga och trevliga att lyssna på. De kommer alltid med bra tips, tankar och idéer.
Stolt fick jag vara igår också. Fröken T blev belönad med en bok och applåd för att tre av hennes smartboardslektionen ligger på tio i topplistan på Smartklubben, och för att hennes Äventyrsspel ligger som nummer 1. Hon är så duktig!
Idag har jag och IT-mamman varit i Stockholm på besök på Skolverket. Träffade där Seija Eriksson (IT för pedagoger), Anette Holmqvist (Kolla källan), Alma Taawo (Länkskafferiet) och Christina Szekely (Digitala lärresurser). Det var en intressant stund vi hade med bra samtal, diskussion och information. Tack för att vi fick komma!
Känner att jag måste skriva några rader om Facebook. Ibland blir jag överväldigad av alla möjligheter till kommunikation man har. Jag vill ofta prova allt men har insett att utbudet av kommunikationsmöjligheter är för stort för att jag ska hinna vara med överallt och sätt mig in i verktygen. Men Facebook har jag fastnat för.
På Facebook har jag kontakter av olika slag. Det är både arbete, fritid, släkt, kollegor runt om i landet och inte minst vänner från förr.
Bloggandet tillsammans med Facebook har gett mig en kontakt med andra IT-pedagoger runt i landet som är ovärderlig. Som IT-pedagog kan man ofta känna sig ensam i sitt yrke och behöver bolla tankar och idéer med andra. Och dessutom skapas det en vänskap däremellan.
Att på Facebook hitta vänner från förr är helt fantastiskt. Vänner man delat mycket med när man var yngre och som man av olika anledningar tappat kontakten med och sedan saknat men inte tagit sig för att leta upp och ringa. På Facebook är det så lätt att bara skriva en rad då och då, dela vardag, glädje och sorg. Det krävs så lite av tid att ha kontakt på Facebook i vår annars ganska stressade vardag. Och man behöver inte ha tiden samtidigt.
Jag hör ibland röster som inte kan förstå hur vi facineras och använder oss av Facebook. Jag tror det är för att de aldrig provat. Och jag vet att de har fel…
Hittade detta hos IT-mamman och Fröken T. Kul att testa och leka lite men det är inte lättläst direkt…. Vill ni prova så gå vidare hit.
Det är lite kul att göra roliga saker med bilder. Say-it är nu ännu en webresurs att leka med. Tack för tipset från Skolväskans blogg och IT-mamma.
Igår var det medlemsmöte igen i Föreningen Datorn i utbildningen (DIU) väst. Jag gillar verkligen dessa möten. Trevlig atmosfär, välkomnande och med bra inspirerande innehåll. Tanken är att vi ska hjälpas åt att inspireras av varandra eftersom vi är alla från olika kommuner och stadsdelar, och vi arbetar på olika sätt med IT-pedagogiska frågor. En förening att rekommendera för er som läser min blogg av intresse för IT-pedagogik (inte ni som läser när jag skriver om golf, om det nu finns några sådana ute i cyberrymden, ni är nog förstås på golfbanan istället).
Igår handlade det om Skoldatatek, Smartboard och andra tekniska prylar vi hittat och använder i skolan. Gav idéer och tankar, och jag har redan bställt några saker av det som visades. Bland annat visade Anette en 3D-mus. Hon visade hur man med den och Google Earth kan resa på ett inspirerande sätt djupare in i stadkärnan och byggnader. Hoppas 3D-musen snart kommer med posten.
Sitter och har precis börjat läsa i nummer 1 2009 av Pedagogiska magasinet. Detta nummer känns mer intressant än vanligt. Tema är gränslösa mötesplatser. Läs den, jag rekommenderar den varmt.
Ett citat som säger mycket av den vardagen som är i våra skolor idag är: “Bakom ett lärande som tar stöd av digital teknik måste det finnas bärande pedagogiska idéer.” Ibland händer det att man stöter på skolor som investerar i den digitala tekniken, men inte i de pedagogiska tankarna och idéerna för lärandet i användandet av den digitala tekniken. En del tror att bara man har investerat så sköter sig utvecklingen och användandet av sig själv. Men det är just då det behövs en pedagogisk ledning som leder de pedagogiska samtalen och diskussionerna när den digitala tekniken införs. Vi måste även här sätta lärandet i fokus, inte tekniken.
Roger Säljö deltar i tidningen med en artikel. Roger skriver “Vägen till kunskap är i vår tid annorlunda. Papper och penna är inte längre hemmaplan för kunskapande. Den som växer upp i en digital värld formas av andra erfarenheter än den som växte upp i en traditionell, långsam skriftkultur.” För många av oss är detta inget nytt, men ibland kan det kännas extra bra att det sägs av rätt person i en tidning som läses av så många pedagoger.
Nu ska jag läsa vidare……
Nu har jag varit iväg två dagar på konferens om digital IUP (E-IUP). Det systemet vi provar och använder i vårt försöksprojekt arrangerade denna konferens. Det är viktigt för oss ute i kommunerna att träffa andra kommuner och användare av samma system för att diskutera, ventilera, samtala och lyssna på varandra och på så sätt få en ökad känsla av kunskap kring använandet.
Vi har visserligen inte samma grundförutsättningar när vi möts. En del har köpt systemet och har ett beslut från förvaltningshåll om att införa digital IUP i stort, medan andra har nerifrån lärarhåll sett nyttan och vinsterna med ett digitalt IUP-stöd och därifrån försökt påverka uppåt i hierarkin och använder det i liten skala på försök. Vi står på olika fötter men det spelar ingen roll, vi har mycket att delge och hjälpa varandra med. Jag ser verkligen en stor nytta med den här typen av träffar.
Självklart innehöll konferensen ett ganska fullt schema med olika genomgångar, föreläsningar, varierande workshops och det är viktigt att det gör det. Och det är mellan och under dessa pass nätverkandet skapas. Vi var några kommuner från västkusten och vi har träffats tidigare i olika sammanhang. Men nu har vi bestämt oss för ett nätverkande oss emellan kring digital IUP. Det är så kontakter och samarbete skapas och möjligheten till utveckling sker.
Just nu har jag ett ganska spännande uppdrag i min stad. Från ett år tillbaka åker jag runt till alla skolor och informerar om digital IUP och hjälper skolorna att komma igång med arbetet. Det är spännande att träffa alla dessa lärare och skolledare som benar och tolkar för fullt det uppdrag de har från Skolverket, förvaltningen och politikerna. Att tolkningarna skulle vara så många olika trodde jag inte, men det har gått upp för mig. Och vem har tolkningsföreträde framför dessa erfarna och duktiga pedagoger?
IUP-materialet de har ser ändå väldigt lika ut, resultaten är därför ganska nära varandra. Men hur man ska arbeta med mål, omdömen, bedömning, professionellt språk m.m. är inte helt lätt och långt från självklart. Här finns ett stort utvecklingsarbete att ta tag i, och det är bra. Tack vare införandet av digital IUP blir allt mer synligt och därmed ökar även kvalitetsäkringen, hoppas jag i alla fall.
Skolväskans blogg har underrubrik som jag funderat över lite det senaste. “Nu är det inte dags att vänta”. Igår på vårt VIPIT-möte (Very Important Pedagog-IT) blev orden igen lite påminda i mitt huvud. Vad väntar vi på som pedagoger när det gäller IT? Väntar vi på något gott, ja då kan man ju aldrig vänta för länge. Vi har inte tid att vänta.
Igår på mötet presenterades Espresso och många kände nog lite av känslan “ja, det var bra, det skulle kunna vara användbart och stödja mitt arbete med eleverna i klassrummet”. Men som vanligt kommer diskussionen också om den låga datortätheten och önskan om fler datorer och digitala whiteboards. Detta leder vidare så klart till ekonomi.
Det är bättre att börja i andra ändan. Om vi inte visar på att vi behöver fler datorer och digitala whiteboards kommer vi heller inte att få det. Det finns ingen skolledning som lägger stora pengar på IT “i fall att någon vill använda”. Vi pedagoger måste visa att vi använder först innan det kan hända något. Det är samma sak med PIM, visa intresse, visa vilja till utveckling och förrändring. Visa behovet, först då kan det hända saker. Det tror jag på i alla fall….
Nu får ni inte tro att det inte bara tankar som ovanstående i VIPIT-gruppen, vi har strålande positiva pedagoger som vågar och tänker framåt, t.ex. Fröken T. Tur att hon är med och de som tänker som hon. Läs gärna hennes inlägg om E-läromedel.
Idag fick jag se, tack vare IT-mamman att DIU länkat till hennes och min blogg. Jösses, tänkte jag först, men sedan blev jag allt lite stolt. Roligt att det man skriver blir läst. Precis samma känsla som våra elever känner när det finns en mottagare till det de producerar i skolan. Det är klart att alla vill känna att det finns en mening med det man skriver, att någon läser, och att någon kommenterar. Det är just det som är det fina med bloggandet. Och att man knyter kontakter i vårt annars så ensamma arbete ute i kommunerna.
Men att bli läst av fler mottagare ger också en liten puff i sidan att skriva vettigt och innehållsrikt. Det är även det ett mål vi har i skolan, att eleverna ska känna en meningsfullhet att skapa och producera med stolthet och engagemang. Och med mottagare utanför skolan är chansen större att nå de målet.
P.S. Börjar fundera över att byta namn på bloggen nu när den blir mer och mer läst, vad tycker ni? D.S.
Tidig morgon, klockan ringer 03.40, jösses mitt i natten! Dags att ge sig av mot Landvetter och planet mot London. Typiskt förstås är planet försenat 1,5 timme på grund av dimma på Heathrow. Lite försenade anländer vi till London, till hotellet och sedan direkt till BETT. Första dagen blev alltså en eftermiddag på BETT. Vilka intryck fick jag första dagen?
Stort, detta gör man kanske inte på en dag om man vill ta sig tid och lyssna på vad som sägs och se vad som visas. Interaktiva skrivtavlor i precis varje monter oavsett vad som ska visas eller marknadföras. Det verkar vara helt självklart att alla har en interaktiv skrivtavla av någon sort.
Mycket montrar som säljer eller marknadsför någon typ av läromedel, ska ta mig lite mer tid i morgon tror jag och se om det är vettiga läromedel som bygger på de styrdokument som styr vår svenska skola. Fast jag måste erkänna att jag i all hast är tveksam till dem.
I morgon kommer fler IT-intresserade lärare från Sverige till BETT, ska bli kul att träffa ännu fler. IT-chefen kommer också. Det svåra är att välja vad man ska fokusera på. Det går inte att fokusera på allt, utan måste välja ut lite mer planerat. Får fundera över det i natt.
Kul är det att träffa bloggvänner, träffade både IT-mamman och Al Contrario idag. I morgon hoppas jag träffa referensgruppen IT för pedagoger.
Återkommer i morgon med mer rapport från BETT.
Måste vara lite internationell med språket nu när det närmar sig resan till BETT i London. Åker tidigt i morgon bitti. Det ska bli riktigt spännande och intressant. Det verkar hända mycket där just dessa dagar när det gäller IT i skolan, och det kommer krylla av IT-intresserade pedagoger från olika länder. WOW!
Nu gäller det bara att packa rätt, inte glömma något viktigt (vilket jag är bra på att göra annars). Drömde i natt att jag glömt passet, men hade lyckats ta mig till London ändå. Men jag kom inte hem! Tur att jag inte brukar drömma sanndrömmar….alltid.
Det ska bli jättekul att träffa er alla som ska till BETT, bloggvänner och andra vänner. Vi syns snart!
Jag gjorde precis som Pedagogbloggar föreslog, bytte startsida i webbläsaren. Nu har jag Godstart.se. Kände direkt jag tittade på den att den passade mig i smaken, och att den dessutom har som syfte att samla in pengar till välgörande ändåmål ger en extra dimension i det hela. Jag kan dessutom välja själv vart pengarna ska gå. Men framför allt så tycker jag om layouten på den, den fyller upp precis det behovet jag har för en startsida. Tack för tipset!
itchristina