Category Archive

Planerar och planerar, hoppas och hoppas, försöker påverka och påverka, om och om igen. Ska det lyckas någon gång? Vi är hela tiden på väg. Ett steg framåt och ett halvt tillbaka. Men det går ändå åt rätt håll…hoppas jag.

Ibland ser man inte stigen för alla träd som är i vägen, man måste hitta lite omvägar ibland för att ändå komma fram dit man ska. Det finns nog inte så många genvägar att ta men råd och stöd på vägen uppmuntrar att inte ge upp utan att fortsätta kämpa sig igenom snårigheten. Lite motstånd ibland, mycket motstånd andra gånger. Men vi blir fler och fler som letar efter stigen och kan hjälpas åt att hitta den och hjälpas åt att röja undan alla hinder på vägen. Ju fler vi är desto snabbare kommer vi nog framåt ändå.

Trollhättan kämpar vidare, vi kommer nog fram till slut vi med. Och då är det tack vare er alla andra därute som heller inte ger upp och kämpar lika envist och delar med er av era råd på vägen fram. Våra träd som är i vägen ser kanske inte alltid likadana ut, en del är svårare att röja undan än andra. Men vi ska lyckas på något sätt.

Det här inlägget har jag tänkt skriva ett tag, börjat på det och äntligen slutfört.

En debatt och diskussion har kommit igång kring den interaktiva skrivtavlans förekomst och använande i skolan. Det har lyfts många åsikter och tankar på de IT-pedagogiska bloggarna runt omkring. Många synvinklar har lyfts fram både för och emot den interaktiva skrivtavlan. Läs gärna Fröken T:s inlägg i debatten och även Skolväskans. Grunddiskussionen skapades nog på bloggen Binero.

Tyvärr känns det som om det ibland i diskussionen blir lite svart och vitt, det ena verktyget ställs mot det andra. Jag tror inte vi lever i en svartvit organisation, i alla fall inte i den kommunen jag arbetar i.

Det har i diskussionen skapats en lista av någon bloggare om i vilken ordning man ska prioritera skolans investeringar:

1. En bärbar dator till varje pedagog
2. En projektor och schyssta högtalare i varje klassrum
3. Bärbara datorer till eleverna (1:1 eller på annat sätt)
4. Andra attiraljer som smartboards, wacomplattor o dyl

Jag är inte en vän av listor, jag tror inte på att det enbart finns ett enda sätt att satsa på IT-verktyg för skolan. Det är inte svart eller vitt, det går inte att tro att förutsättningarna ser likadana ut i alla skolor, organisationer och kommuner. Jag tycker att punkterna på listan är mycket viktiga steg, men inte att de måste tas i den ordningen överallt och för alla. Vi är alla olika, eleverna har olika behov precis som skolornas behov och förutsättningar ser olika ut. Men visst, i den bästa av alla världar så kanske en del önskar att det var så.

Självklart är behovet stort och viktigt att alla lärare ska ha en egen dator, och alla våra elever likaså. För att inte tala om utbildning för att kunna använda datorn på ett pedagogiska bra sätt i undervisningen. Men ibland kan steget mot IT i skolan vara både billigare och lättare i att investera i en interaktiv skrivtavla än i en dator till varje elev. Vi har olika organisationer att ta hänsyn till i våra ekonomiska investeringar. Om man nu vill prata ekonomi. Kostnaden för en interaktiv skrivtavla är mycket lättare att ta och genomföra på skolan än kostnaden och organisationen kring en-till-en, då även en befintlig och dyr IT-organisation ska räknas med och förändras. Och den typen av förändringar tar tid. Och vi har inte tid att vänta. Vi får satsa på det som går att satsas på utan det tunga motståndet.

Ur den pedagogiska synvinkeln kan en interaktiv skrivtavla inte jämföras med en pc-projektor. Dess funktioner är så mycket vidare. Det tror jag de lärare kan hålla med om som arbetat ett tag med en interaktiv skrivtavla i sitt klassrum. Men vi kan inte tro eller förutsätta att våra lärare ska kunna använda den fullt ut omedelbart. Det behövs utbildning, men framför allt ett frekvent användande av den och sedan även erfarenhetsutbyte. Det blir lättare att ta de stegen framåt om den interaktiv skrivtavla placeras i klassrummet och inte i gemensamhetsutrymmen. Det är då användandet av den kommer i sin fulla nytta och läraren lär sig tillsammans med eleverna dess dynamiska funktioner.

Det har också lyfts en åsikt om att pga att interaktiva skrivtavlor inte finns i näringslivet ska man inte satsa på dem i skolan. Det anser jag inte är relevant. Alla våra olika pedagogiska verktyg i skolan återfinns inte i näringslivet, men det inte verktyget mindre användbart i skolan.

Kan man få elevers vilja och motivation att lära så gratis som med hjälp av en interaktiv skrivtavla så är dess kostnad en väl värd investering. En interaktiv skrivtavla kan fånga en hel klass gemensamma kommunikativa lärande, det sociokulturella lärandet kommer fram, och det är det vi ofta vill komma åt men som är svårt. Men här kommer det av sig själv. Det är också först när man använder den med sina elever som man verkligen ser och förstår vad den gör med undervisningen i klassrummet. Men det verkar vara väldigt lätt för många att tycka att det är en dyr leksak. Jag hoppas de som lyfter dessa åsikter har använt en interaktiv skrivtavla i sin undervisning för att ha belägg för sin åsikt.

Man måste ta ställning från fall till fall och behov till behov. I vissa fall är en dator till varje elev det bästa att starta med och i vissa fall är det en interaktiv skrivtavla. Det är kvaliteten i lärandet vi vill nå, inte vilken teknisk pryl vi använder för att komma dit. Det måste kunna variera och vara olika efter behov.

Nu sitter jag är igen på PIM:s guldgala, en gala för alla PIM-femmor. Jag var med förra året som PIM-femma, men i år har jag den stora glädjen och stoltheten att vara med som PIM-ansvarig och examinator för fyra stycken duktiga lärare i Trollhättan. Fredrik, Anna, Eva och Tina har gjort var sitt jättebra inspirationsmaterial för andra lärare i Trollhättan. Och nu får de sin belöning, och jag kan få åka med som stolt examinator till dem. Så duktiga de är.

Fyra stycken IT-pedagoger har just nu ett möte IRL. De har aldrig träffats innan och nu genomför de sitt första verkliga möte inför publik. Jonas Hällebrand, Joachim Thornström, Per Falk och Mats Larsnäs. De har träffats på bla Twitter och därifrån skapat ett nätverk. Verktygen de använt sig av är Twitter, Google Docs och Skype. Men hur mycket IT dominerar i deras arbete så säger de att i vissa lägen är det viktigt att även höra en röst. Då har telefonen funnits till hands.

Visar på Google Docs möjligheter att samarbeta. Här spelar tid och rum inte så stor roll längre. Samarbetet måste inte längre vara inom skolans stängda dörrar.

Joachim presenterar sedan Sajtomaten – verktyget för Ystad kommuns hemsida. Bygger på bloggar till alla skolor, klasser och förskolor. Fördelen med bloggarna är enkelheten att använda, alla kan lära sig. Och det ger också föräldrar och utomstående möjligheten att kommentera och vara mer delaktiga. Något som efterfrågas av många.

Mats pratar om hur man kan använda sig av mobiler i skolan. www.mobilestudy.org Ett gratis quizverktyg. Man gör quizen online och överför det via bluetooth.

Och så är det Jonas tur. Nu handlar det om skolbibliotek. Han pratar om vikten av att ha handlingsplaner för t.ex. informationssökning, IKT. Gunnesboskolan där Jonas arbetar som IKT-pedagog har satsat på att ha ett bra skolbibliotek med allt vad som hör därtill. Deras IKT-plan är väl värd att ta del av.

Det sägs att en bild säger mer än 1000 ord. Idag är det klart högre värde att bli fotograferad med en kändis än att få en autograf. Här är jag med dagens kändis, Stephen Heppell. Kändis för oss på Framtidens lärande. Lyssnar på honom i eftermiddag, återkommer med rapport då.

Internetanvändningen är idag en vanlig sysselsättning på fritiden. Datorn i det egna rummet är idag vanligare än en TV. Det är fler pojkar än flickor som ser på nyhetssändningar. Fler unga upplever att de lär sig saker av nyhetssändningarna än i tidigare undersökningar. Flickor chattar och håller till på sociala sajter, medan pojkar spelar spel och ser på youtube mestadels av sin tid på Internet.

En intressant resultat i Mediarådets undersökning 2008 har att göra med frågan om man stämt träff i verkligheten med någon man träffat på nätet. Det är inte många som gjort det, men utav de som ändå gjort det har de flesta inte träffat personen ensam. Och ingen av de som stämt träff har råkat illa ut eller upplevt det otrevligt. Ingen hade heller träffat någon som inte varit ärlig med sin ålder.

One eighty – ett projekt på rektorsakademien. Varje elev får en dator och en mobil. Projektet handlar om att skapa en alternativ plattform för elever som väljer bort den konventionella skolan. I varje kommun finns elever som vänt skolan ryggen av olika skäl. Några av dessa elever erbjuds en alternativ lärmiljö. Vi måste utnyttja den informella kunskapen vi har tillgång till.

Unga nätkulturer – Stig Roland Rask. Det handlar om relationen mellan teaching och learning. Engelsmännen är kloka som gör skillnad på dessa ord. Vi måste flytta vårt perspektiv från vårt “teachande” till elevernas “learnande”.

Kristina Höök är professor på Stockholms Universitet. IT, design, kropp, kunskap. Kristina pratar om hur kroppen är med och involveras i den digitala världen. 70 % av all kommunikation sker med kroppen.

Kristina pratar om hur känslor med hjälp av digitala tekniska verktyg kan simuleras ut till. Mottagaren tolkar efter vad man vet om avsändaren. Väljer man en favoritfärg som mottagaren vet om blir meddelandet positivt. Man hittar sina uttrycksformer genom detta. Färger, former, gester och animationer används för att uttrycka meddelandet.

Kroppen är lärandet. Hur använder vi kroppen i lärandet i skolan? Är det en poäng att sitta still i skolan? Hur många av våra IT-verktyg och IT-hjälpmedel i skolan är kroppsliga? Värt att tänka till.

Nu är vi här, eldsjälarna för IT i skolan. Vi sitter i Nacka på konferensen Framtidens lärande. Just nu lyssnar vi på Roger Säljö. Jag gillar Roger och hans tankar. Har tidigare skrivit om honom här på bloggen när han skrev i tidningen Pedagogiska magasinet.

Vi är alla en produkt av skriftspråkssamhället. Vi är skriftspråksmänniskor. Kommer vi i framtiden vara en produkt av det digitala samhället? Kommer vi då vara digitala människor? Hur lång tid kommer det ta?

Roger pratat om lärandet och om hur vi förmår återskapa, hålla aktuella och förnya kunnandet och färdigheter. Nya behov och färdigheter uppkommer i samhället. Det sociala minnet, kunskap handlar om att använda sig av det sociala minnet. Informationstekniken är inte bara en teknisk förändring utan även en social förändring.

Digital teknik ger nya sätt att minnas och dokumentera. Nya sätt att dela information och nya sätt att samarbeta. Uppmuntrar till nya sätt att lära. Nya sätt att få tillgång till information, tillgänglighet. Vi blir allt mer och mer producenter.

Vi utvecklar många meta-kommunikativa förmågor (sortera, modellera, strukturera och syntetisera information). Vi utvecklar kritiska förmågor i större utsträckning.

Vi och våra kunskaper blir mer redskapsberoende. Med dem är vi starka, men utan dem är vi svaga. Det är ändringar i förväntningar av vad det innebär att lära. Vi går från att kunna återge det som redan är känt till att kunna skapa något nytt.

Digital literacy – digitala färdigheter. En ny dimension vi måste tänka igenom. En ny basfärdighet som det inte går att komma undan längre.

I fredags kom mina deltagare till PIM-workshopen med en blomma till mig. Så glad jag blev. Uppskattning är underbart och det lever man på länge efteråt. För mig betydde det väldigt mycket. Tack så mycket för en äkta PIM-blomma!

Igår åkte jag och Fröken T till Smartklubbsmöte i Göteborg. Mötet hölls i ett konferensrum på ett hotell. Och när vi kom till receptionen fick frågade vi efter var Smartklubbsmötet skulle vara. Det låter som en klubb för smarta människor, och det är det på sätt och vis. Men inte smarta på det sätt som man kan tro om man inte arbetar i skolans värld. Smartklubben är en klubb för Smartboardsanvändare. Undrar egentligen vad hon i receptionen tänkte att det var för möte.

Det var tredje gången vi var på en träff i Smartklubben, och det är alltid lika trevligt. Alexandra och Jörgen är alltid lika duktiga och trevliga att lyssna på. De kommer alltid med bra tips, tankar och idéer.

Stolt fick jag vara igår också. Fröken T blev belönad med en bok och applåd för att tre av hennes smartboardslektionen ligger på tio i topplistan på Smartklubben, och för att hennes Äventyrsspel ligger som nummer 1. Hon är så duktig!

Idag har jag och IT-mamman varit i Stockholm på besök på Skolverket. Träffade där Seija Eriksson (IT för pedagoger), Anette Holmqvist (Kolla källan), Alma Taawo (Länkskafferiet) och Christina Szekely (Digitala lärresurser). Det var en intressant stund vi hade med bra samtal, diskussion och information. Tack för att vi fick komma!

Idag har jag varit och delat ut PIM-kaka och PIM-blommor igen till en duktig PIM-femma. Detta är nog det roligaste av allt PIM-arbete jag gör, att få skörda frukten och glädjas åt allt bra som görs av lärare ute på skolorna. Heja Fröken T, du är verkligen strålande bra! Nu är det snart PIM-gala också.

Känner att jag måste skriva några rader om Facebook. Ibland blir jag överväldigad av alla möjligheter till kommunikation man har. Jag vill ofta prova allt men har insett att utbudet av kommunikationsmöjligheter är för stort för att jag ska hinna vara med överallt och sätt mig in i verktygen. Men Facebook har jag fastnat för.

På Facebook har jag kontakter av olika slag. Det är både arbete, fritid, släkt, kollegor runt om i landet och inte minst vänner från förr.

Bloggandet tillsammans med Facebook har gett mig en kontakt med andra IT-pedagoger runt i landet som är ovärderlig. Som IT-pedagog kan man ofta känna sig ensam i sitt yrke och behöver bolla tankar och idéer med andra. Och dessutom skapas det en vänskap däremellan.

Att på Facebook hitta vänner från förr är helt fantastiskt. Vänner man delat mycket med när man var yngre och som man av olika anledningar tappat kontakten med och sedan saknat men inte tagit sig för att leta upp och ringa. På Facebook är det så lätt att bara skriva en rad då och då, dela vardag, glädje och sorg. Det krävs så lite av tid att ha kontakt på Facebook i vår annars ganska stressade vardag. Och man behöver inte ha tiden samtidigt.

Jag hör ibland röster som inte kan förstå hur vi facineras och använder oss av Facebook. Jag tror det är för att de aldrig provat. Och jag vet att de har fel…

Det är lite kul att göra roliga saker med bilder. Say-it är nu ännu en webresurs att leka med. Tack för tipset från Skolväskans blogg och IT-mamma.

Igår var det medlemsmöte igen i Föreningen Datorn i utbildningen (DIU) väst. Jag gillar verkligen dessa möten. Trevlig atmosfär, välkomnande och med bra inspirerande innehåll. Tanken är att vi ska hjälpas åt att inspireras av varandra eftersom vi är alla från olika kommuner och stadsdelar, och vi arbetar på olika sätt med IT-pedagogiska frågor. En förening att rekommendera för er som läser min blogg av intresse för IT-pedagogik (inte ni som läser när jag skriver om golf, om det nu finns några sådana ute i cyberrymden, ni är nog förstås på golfbanan istället).

Igår handlade det om Skoldatatek, Smartboard och andra tekniska prylar vi hittat och använder i skolan. Gav idéer och tankar, och jag har redan bställt några saker av det som visades. Bland annat visade Anette en 3D-mus. Hon visade hur man med den och Google Earth kan resa på ett inspirerande sätt djupare in i stadkärnan och byggnader. Hoppas 3D-musen snart kommer med posten.

Sitter och har precis börjat läsa i nummer 1 2009 av Pedagogiska magasinet. Detta nummer känns mer intressant än vanligt. Tema är gränslösa mötesplatser. Läs den, jag rekommenderar den varmt.

Ett citat som säger mycket av den vardagen som är i våra skolor idag är: “Bakom ett lärande som tar stöd av digital teknik måste det finnas bärande pedagogiska idéer.” Ibland händer det att man stöter på skolor som investerar i den digitala tekniken, men inte i de pedagogiska tankarna och idéerna för lärandet i användandet av den digitala tekniken. En del tror att bara man har investerat så sköter sig utvecklingen och användandet av sig själv. Men det är just då det behövs en pedagogisk ledning som leder de pedagogiska samtalen och diskussionerna när den digitala tekniken införs. Vi måste även här sätta lärandet i fokus, inte tekniken.

Roger Säljö deltar i tidningen med en artikel. Roger skriver “Vägen till kunskap är i vår tid annorlunda. Papper och penna är inte längre hemmaplan för kunskapande. Den som växer upp i en digital värld formas av andra erfarenheter än den som växte upp i en traditionell, långsam skriftkultur.” För många av oss är detta inget nytt, men ibland kan det kännas extra bra att det sägs av rätt person i en tidning som läses av så många pedagoger.

Nu ska jag läsa vidare……

Nu har jag varit iväg två dagar på konferens om digital IUP (E-IUP). Det systemet vi provar och använder i vårt försöksprojekt arrangerade denna konferens. Det är viktigt för oss ute i kommunerna att träffa andra kommuner och användare av samma system för att diskutera, ventilera, samtala och lyssna på varandra och på så sätt få en ökad känsla av kunskap kring använandet.

Vi har visserligen inte samma grundförutsättningar när vi möts. En del har köpt systemet och har ett beslut från förvaltningshåll om att införa digital IUP i stort, medan andra har nerifrån lärarhåll sett nyttan och vinsterna med ett digitalt IUP-stöd och därifrån försökt påverka uppåt i hierarkin och använder det i liten skala på försök. Vi står på olika fötter men det spelar ingen roll, vi har mycket att delge och hjälpa varandra med. Jag ser verkligen en stor nytta med den här typen av träffar.

Självklart innehöll konferensen ett ganska fullt schema med olika genomgångar, föreläsningar, varierande workshops och det är viktigt att det gör det. Och det är mellan och under dessa pass nätverkandet skapas. Vi var några kommuner från västkusten och vi har träffats tidigare i olika sammanhang. Men nu har vi bestämt oss för ett nätverkande oss emellan kring digital IUP. Det är så kontakter och samarbete skapas och möjligheten till utveckling sker.

Just nu har jag ett ganska spännande uppdrag i min stad. Från ett år tillbaka åker jag runt till alla skolor och informerar om digital IUP och hjälper skolorna att komma igång med arbetet. Det är spännande att träffa alla dessa lärare och skolledare som benar och tolkar för fullt det uppdrag de har från Skolverket, förvaltningen och politikerna. Att tolkningarna skulle vara så många olika trodde jag inte, men det har gått upp för mig. Och vem har tolkningsföreträde framför dessa erfarna och duktiga pedagoger?

IUP-materialet de har ser ändå väldigt lika ut, resultaten är därför ganska nära varandra. Men hur man ska arbeta med mål, omdömen, bedömning, professionellt språk m.m. är inte helt lätt och långt från självklart. Här finns ett stort utvecklingsarbete att ta tag i, och det är bra. Tack vare införandet av digital IUP blir allt mer synligt och därmed ökar även kvalitetsäkringen, hoppas jag i alla fall.

Skolväskans blogg har underrubrik som jag funderat över lite det senaste. “Nu är det inte dags att vänta”. Igår på vårt VIPIT-möte (Very Important Pedagog-IT) blev orden igen lite påminda i mitt huvud. Vad väntar vi på som pedagoger när det gäller IT? Väntar vi på något gott, ja då kan man ju aldrig vänta för länge. Vi har inte tid att vänta.

Igår på mötet presenterades Espresso och många kände nog lite av känslan “ja, det var bra, det skulle kunna vara användbart och stödja mitt arbete med eleverna i klassrummet”. Men som vanligt kommer diskussionen också om den låga datortätheten och önskan om fler datorer och digitala whiteboards. Detta leder vidare så klart till ekonomi.

Det är bättre att börja i andra ändan. Om vi inte visar på att vi behöver fler datorer och digitala whiteboards kommer vi heller inte att få det. Det finns ingen skolledning som lägger stora pengar på IT “i fall att någon vill använda”. Vi pedagoger måste visa att vi använder först innan det kan hända något. Det är samma sak med PIM, visa intresse, visa vilja till utveckling och förrändring. Visa behovet, först då kan det hända saker. Det tror jag på i alla fall….

Nu får ni inte tro att det inte bara tankar som ovanstående i VIPIT-gruppen, vi har strålande positiva pedagoger som vågar och tänker framåt, t.ex. Fröken T. Tur att hon är med och de som tänker som hon. Läs gärna hennes inlägg om E-läromedel.

Idag fick jag se, tack vare IT-mamman  att DIU länkat till hennes och min blogg. Jösses, tänkte jag först, men sedan blev jag allt lite stolt. Roligt att det man skriver blir läst. Precis samma känsla som våra elever känner när det finns en mottagare till det de producerar i skolan. Det är klart att alla vill känna att det finns en mening med det man skriver, att någon läser, och att någon kommenterar. Det är just det som är det fina med bloggandet. Och att man knyter kontakter i vårt annars så ensamma arbete ute i kommunerna.

Men att bli läst av fler mottagare ger också en liten puff i sidan att skriva vettigt och innehållsrikt. Det är även det ett mål vi har i skolan, att eleverna ska känna en meningsfullhet att skapa och producera med stolthet och engagemang. Och med mottagare utanför skolan är chansen större att nå de målet.

P.S. Börjar fundera över att byta namn på bloggen nu när den blir mer och mer läst, vad tycker ni? D.S.

Sista meningen i förra blogginlägget var: “Återkommer med mer imorgon”. Gjorde jag det, nej. Jag skäms lite, men tar också lärdom. Skriv inget du inte kan hålla. Uppenbarligen var dagarna i London intensiva och Internet på hotellet dåligt. Något mer bloggande blev det aldrig under BETT-dagarna.

Och intensivt när jag kom hem också. Kom hem på natten till måndagen, och upp och arbeta som vanligt. Massor av mail och meddelanden på telefonsvararen att ta hand om. Men nu är jag snart ikapp. Efter morgondagens Skolledar-IT tror jag att det blir lite lugnare, hoppas i alla fall. Det är roligt att vara borta, men ibland är det även skönt när lugnet lägger sig på hemmaplan.

Men vi får se, imorgon är det som sagt Skolledar-IT hela förmiddagen. Nu ska det visioneras, diskuteras, samtalas, brainstormas och förhoppningsvis även beslutas om vår framtida satsning på IT i skolan i vår stad. Det gäller att hålla tungan rätt i mun och påverka åt rätt riktning. Hoppas, hoppas, hoppas…..

Tidig morgon, klockan ringer 03.40, jösses mitt i natten! Dags att ge sig av mot Landvetter och planet mot London. Typiskt förstås är planet försenat 1,5 timme på grund av dimma på Heathrow. Lite försenade anländer vi till London, till hotellet och sedan direkt till BETT. Första dagen blev alltså en eftermiddag på BETT. Vilka intryck fick jag första dagen?

Stort, detta gör man kanske inte på en dag om man vill ta sig tid och lyssna på vad som sägs och se vad som visas. Interaktiva skrivtavlor i precis varje monter oavsett vad som ska  visas eller marknadföras. Det verkar vara helt självklart att alla har en interaktiv skrivtavla av någon sort.

Mycket montrar som säljer eller marknadsför någon typ av läromedel, ska ta mig lite mer tid i morgon tror jag och se om det är vettiga läromedel som bygger på de styrdokument som styr vår svenska skola. Fast jag måste erkänna att jag i  all hast är tveksam till dem.

I morgon kommer fler IT-intresserade lärare från Sverige till BETT, ska bli kul att träffa ännu fler. IT-chefen kommer också. Det svåra är att välja vad man ska fokusera på. Det går inte att fokusera på allt, utan måste välja ut lite mer planerat. Får fundera över det i natt.

Kul är det att träffa bloggvänner, träffade både IT-mamman och Al Contrario idag. I morgon hoppas jag träffa referensgruppen IT för pedagoger.

Återkommer i morgon med mer rapport från BETT.

Måste vara lite internationell med språket nu när det närmar sig resan till BETT i London. Åker tidigt i morgon bitti. Det ska bli riktigt spännande och intressant. Det verkar hända mycket där just dessa dagar när det gäller IT i skolan, och det kommer krylla av IT-intresserade pedagoger från olika länder. WOW!

Nu gäller det bara att packa rätt, inte glömma något viktigt (vilket jag är bra på att göra annars). Drömde i natt att jag glömt passet, men hade lyckats ta mig till London ändå. Men jag kom inte hem! Tur att jag inte brukar drömma sanndrömmar….alltid.

Det ska bli jättekul att träffa er alla som ska till BETT, bloggvänner och andra vänner. Vi syns snart!

De interaktiva skrivtavlornas intåg i Trollhättans skolor pågår för fullt, och även in i förskolan. Jag letar efter forskning kring just interaktiva skrivtavlor i skolan. Det har visserligen inte pågått så länge och det kommer väl så småningom. Men jag har hittat en del engelsk litteratur som jag ska ta mig tid och läsa någon dag. Tycker dock det är lättare med svensk litteratur, det flyter bättre.

När jag var VFU-ledare hade jag en student som gjorde sitt examensarbete om interaktiva skrivtavlor i matematikundervisningen. Innehållet i hans arbete tycker jag är väl läsbart och mycket är övergripande användandet av interaktiva skrivtavlor i allmänhet. Arbetet heter Smarta tavlor och levande lektioner – Om interaktiva skrivtavlor i matematikundervisningen. Är det någon därute som vet något mer skrivet eller forskat kring ämnet?

Ännu ett tips från Fröken T gjorde att jag fick till följande bild i kombination mellan Dumpr och sedan Superlame. Det börjar bli lite för många självporträtt, jag lovar att försöka använda andra bilder i fortsättningen.

Dumpr är också en sida med lite kul effekter på foton (dock inte lika rolig som den PhotoFunia).

Men ni kan väl försöka gissa vad detta föreställer!

Tack Fröken T för tipset om PhotoFunia. Så här kul har jag nog inte haft på länge med bilder.

Det är bara vissa utvalda som får vara motiv på sedlar.

Jag har sett mig själv som lärare, pedagog, grundskolelärare. Dock visserligen IT-pedagog de senaste åren. Men hur tolkas egentligen titeln IT-pedagog på IT-pedagogiskt forum. I går på en skola kallades jag “den där datamänniskan”. Och idag på min namnlapp på Novemberfredagen arbetade jag plötsligt på en IT-stödenhet. Jag vill ju vara lärare, eller rättare sagt jag är väl lärare, eller är jag inte?

Var idag på årets Novemberfredag här i staden. En fortbildnings- och inspirationsdag riktat mot beslutsfattare, lärare, skolledare och fritidsgårdspersonal i filmens tecken. Nu ska jag inte blogga om innhållet direkt utan om överaskande inslag.

Dagen inleddes med två föreläsningar och efter lunch var det dags för lite workshop. Vi skulle grupparbeta och i min grupp visar det sig hamna ännu en bloggare (förutom jag) nämligen Frugourme! Vem i hela fridens namn sa att världen är stor? Jag tycker den krymper för var dag och börjar nästan undra om inte det kan vara så att Internet är en plats här i närheten. Och i förra veckan träffade jag IT-mamman. Vi saknade dig Fröken T. Undrar vem jag får möta nästa vecka…..

Nu känns det som om nedräkningen mot BETT 2009 har börjat! Nu ingår jag i en grupp på Facebook där alla ska åka med samma resa till BETT 2009 i London. Det är resan med Datorn i Utbildningen. Oh, vad jag ser fram emot detta. Ska bli otroligt spännande! Vågar man önska att julen ska gå fort förbi?

Jag blir glad när jag läser Fröken T:s blogg. Det händer så mycket där med Nomaden. Samtidigt känner jag mig ansvarig till alla problem de också får. Men vi är så tacksamma att de vill hjälpa oss med utvärderingen av Nomaden. Vi lär oss oerhört mycket på detta, och ni kommer belönas på något sätt för ert tålamod. Positivare lärare får man nog leta efter.

Ibland kan man undra om arbetet man lägger ner på vissa saker är värt mödan. Vi håller på med att arbeta fram ett upphandlingsunderlag för digitalt stöd för IUP. Jag vet inte hur många timmar och dagar jag sitter med detta. Jag förstår att man försöker undvika upphandling i så många fall som möjligt. Hade man haft bra stöd och det gått smidigt och lätt hade jag mer förstått vitsen med det, men nu…… Jag tror jag snart river mitt hår i förtvivlan till all den tid jag lägger på detta. Och är detta verkligen mitt jobb som IT-pedagog???? Vad skönt det ska bli när det är över.

Nu du Nomanden, nu ska du visa vad du går för. Kan du göra underverk i skolan? Det började bra, jag kände mig så glad när jag gick från skolan och de entusiastiska och positiva lärarna som nu under några månader ska använda nomaden med sina elever. Jag hoppas detta kommer gå bra och falla väl ut. Ska bli spännande att läsa loggböckerna kring frågor och reflektioner som kommer upp. Tänk om man kunde få vara en liten fluga på klassrumsväggen under de närmaste månaderna för att få vara med där allt det spännande händer. Jag måste säga att jag saknar att finnas i händelsernas centrum, i klassrummet, i skolan, bland eleverna. Lyckos dig, Fröken T, och dina fantastiska kollegor.

Oh, vi var på ett mycket givande och intressant studiebesök, min IT-samordnare och jag. Det är oerhört spännande att höra hur man har löst olika IT-pedagogiska och organisatoriska frågor i andra kommuner och städer. Sedan är arbetet som IT-pedagog ensamt i flera avseenden, så att träffa andra IT-pedagoger är oerhört viktigt. Tack IT-pedagogen och IT-samordnaren i S-sund för en givande eftermiddag. Vi lär nog synas och höras fler gånger.

Under v 44 var jag och lyssnade på Carl Heath som pratade om IT, skolan och framtiden. En mycket inspirerande föreläsning. Många tankar uppstår när man funderar hur utvecklingen går framåt och vad händer med skolan. Vilka kunskaper behöver våra elever och vilka färdigheter.

Jag ska inte redogöra för hela innhållet, men några funderingar dyker det alltid upp.

Vi pratar då och då med vår IT-pedagoger och IT-handledare om FirstClass är ett bra verktyg eller om vi ska se utåt efter något nytt och mer anpassat till våra behov. Hmm, vad är egentligen våra behov? Fronter nämns ofta i detta sammahang. Carl Heath framhöll att lärplattformar ofta är byggda efter den analoga världen –  byggda på samma sätt som en skola. Skolan reproduceras in i den digitala världen. Man bygger en lärande hemvist som är lik den vi har in real life. För att vi vill känna igen oss. Vi är vana att arbeta så och även om vi vill digitalisera för att se nya möjligheter väljer vi ändå det redan kända och invanda. Carl Heath menar på att en del funktioner kanske inte ska in i den digitala världen.

Plötsligt sätts mina funderingar in i ett vidare perspektiv. Jag kommer se på lärplattformar med lite andra ögon och ställa mig frågan – Vad ska digitaliseras? Vilket syfte fyller digitaliseringen?

Nu har vi snart bara ett år kvar av PIM-projektet i vår lilla stad. 100 % ska nå nivå 2 och 50 % ska nå nivå 3. Hur kommer detta gå? Just nu ser det inte bra ut. Vi har ca 20 % som har nått nivå 2. 4 % har nått nivå 3. Detta på 1,5 år och nu har vi snart bara 1 år kvar. Kommer vi nå vårt mål?

När staden sätter upp ett sådant mål måste det innebära att man ska bryta ner det på varje skolområde. Vad jag menar är att varje skolområde då ska ha samma mål för sin personal, 100 % på skolområdet ska nå nivå 2 och 50 % ska nå nivå 3. Jag får sätta mig lite med excel och räkna ut detta. Ska bli spännande och se hur det går för respektive område.

Men lite oroväckande är det när skolledare resonerar så att de anser att det räcker om deras personal når nivå 2. Vilka ska då nå nivå 3? Den andra skolan på området? Inte speciellt rättvist, eller hur? Varför behöver inte den skolan pedagoger med de kunskaperna? Ja, ja, inte oroa sig i förväg. Vi får väl se vad som händer…..

Igår var jag i Falkenberg och lyssnade på det intressanta och tämligen aktuella En-till-en-projektet. En elev – En dator. Självklart innebär det att man har En lärare – En dator först. Många intressanta saker kom upp. Mycket har redan lyfts i så många sammanhang att man kan fundera över varför det dröjer så länge innan det blir verklighet. Ekonomin förstås.

Det blev ändå några aha-upplevelser igår som jag inte tänkt på tidigare. Om man har en dator till varje lärare och en dator till varje elev innebär det vissa förändringar indirekt också. Inte bara på lärandet utan bieffekter. I Falkenberg får inga elever skriva ut. Det behövs inte eftersom de maila alla uppgifter till läraren. Läraren behöver heller inte skriva ut. De mailar också till eleverna. Papperslöst med andra ord. Sparar utskrifter och kopiering. Spara tid för att stå vid kopieringsmaskinen.

En annan aha-upplevelser blev det när lärare, skolledare och forskare berättar att det blivit betydligt lugnare atmosfär på skolan, både i undervisningen och på raster. Spännande!

Hos oss diskuteras en del kring hur man ska komma åt sina hemmamappar på servrarna när eleverna har med sina egna datorer. I Falkenberg säger man att man inte behöver ha några hemmamappar. Har man en egen dator att förfoga över är det den som är hemmamappen. En del av den digitala kompetensen ligger även att hantera och förstå vikten av backup. Också spännande.

Det finns mer bieffekter som skulle kunna lösa flera av de problem vi brottas med idag i våra diskussioner och förslag till lösningar. Hoppas vi snart når dit. Men först en dator till varje lärare. Hur ska vi annars kunna lyckas om inte lärarna förstår processen och äger den själva.

Jag har en otroligt duktig kollega (vår IT-samordnare) som hjäper mig när jag känner att jag eller vår verksamhet har behov av IT-stöd av olika slag. För några år sedan såg han lärarnas behov av att kunna publicera foton som något som skulle stödjas på ett enkelt sätt. Och vips har han skapat en webbapplikation åt oss lärare i Trollhättan där vi laddar uppbilder, de förminskas av systemet automatiskt till miniatyrer (man behöver inte kunna något om bildbehandling med andra ord, bilderna plockas direkt från kameran in i systemet). Man kan skriva en story till bilderna, bildtexter och sedan även välja att skydda bilderna med lösenord om man vill. Toppenbra.

När vi kommit en bit in i PIM såg han min frustration över att tappa greppet över vilka lärare på vilka skolor som var anmälda till PIM eller inte. Skapandet kom igång igen. Nu har jag en applikation där alla våra lärare och skolledare finns inlagda (från FirstClass). Sedan är de kopplade till de olika förskolorna och skolorna. Byter de skolan flyttar jag själv lätt på dem i systemet. Sedan går jag in och registrerar dem när de är anmälda, när de varit på uppstart, när de kommit till olika nivåer. En helt underbar hjälp för mig. Sedan skriver jag med jämna mellanrum ut listorna i pdf för att skicka statistiken till respektive skolledare. Oj, vad detta är smidigt och bra.

Nu kan jag dessutom enkelt hoppa över till en annan del av applikationen där jag registerar alla olika kurser vi har på IT-pedagogiskt forum, vilka som deltagit och när kursen var.

Jag hoppas min kollega aldrig slutar……. Han är verkligen guld värd i att stödja lärare med IT.

Ännu en bara för att det är kul sida. Här kan man göra snygga och personliga mailsignaturer. Till alla er som avundats elevernas personliga signaturer och undrat hur länge de suttit och testat innan de lyckats.

 _____ _          _     _   _
/  __ \ |        (_)   | | (_)
| /  \/ |__  _ __ _ ___| |_ _ _ __   __ _
| |   | '_ \| '__| / __| __| | '_ \ / _` |
| \__/\ | | | |  | \__ \ |_| | | | | (_| |
 \____/_| |_|_|  |_|___/\__|_|_| |_|\__,_|

  _
 / )/ _ ' __/'  _
(__/)/ /_) ///)(/

  ___  _
 / (_)| |          o         o
|     | |     ,_       , _|_     _  _    __,
|     |/ \   /  |  |  / \_|  |  / |/ |  /  |
 \___/|   |_/   |_/|_/ \/ |_/|_/  |  |_/\_/|_/

Fick ett bra tips från IT-mamman om en sida där man kan göra sina egna badges, Web 2.0 Badges. Kul sida, och jag lyckades snabbt göra till jobbet.

Sitter i möte med IT-handledare och IT-pedagoger från våra skolområden då en av deltagarna berättar om den bistra verkligheten. Han hade bokats in för att hjälpa en klass komma igång med Unikum (digitalt stöd för iup). Eleverna är 12 år. Men istället för att arbeta med Unikum måste han lägga tiden på att lära eleverna logga in på datorn och på First Class. Jösses! Jag trodde inte vi hade elever i den åldern som uppenbarligen aldrig arbetar med datorn i skolan. Jag blir mörkrädd när jag tänker på det. Jag som trodde i min enfald att vi tagit ett stort steg framåt i elevernas digitala kompetens, men detta blev ett abdrupt steg bakåt igen. Men vi ger inte upp….

Idag hade vi det första planeringsmötet i gruppen inför bygget av den nya skolan. Gruppen ska arbeta med att lägga upp planerna för IT-utrustningen i den nya skolan för att man aktivt ska kunna arbeta med IT som ett stöd för lärandet. Otroligt spännande att kunna visionera och planera för en framtid som snart är här. Till hösten är skolan klar och tas i bruk av lärare och elever.

Interaktiva skrivtavlor, vagnar med bärbara elevdatorer, trådlöst nätverk, bärbara personaldatorer. Ja, vi får se vad som blir verklighet. Fortsättning följer.

Nu är jag ganska nyss hemkommen från Unikums användarkonferens kring digital IUP. Alltid lika intressant att se nyheter, byta erfarenheter och skapa kontakter. Jag tycker om Unikums system och tycker att det tilltalar och tillmötesgår de behov vi har i skolan idag kring dokumetation och arbetet/lärandet med IUP och måluppfyllelse.

Jag gillade starkt deras projekt kring digital Portfolio som vi fick en liten inblick i. Det kommer bli riktigt bra tror jag. Det var också mycket intressant att lyssna till Birgitta från MSU som pratade om och svarade på frågor kring målen i år 3 och kring skriftliga omdömen. Min bild kring skriftliga omdömen klarnade betydligt efter den timmen. Detta borde alla få lyssna till direkt ifrån MSU, och inte via någon på förvaltningen som lyssnat och fört vidare till rektor som sållar och för vidare sin version till personalen. Det blir garanterat inte lika klart och tydligt då och missförstånd och frågetecken uppstår.

Kvällens möte idag var som vanligt ett underbart avslut på arbetsdagen. Att möte andra IT-pedagoger och lärare som arbetar på olika sätt med IT från olika kommuner är alltid ett lyft. Idag berättade Titti Ljungberg och Camilla Rudevärn om hur de arbetat kring ett projekt med Kreativa lösningar för korridorvandrarna. Otroligt intressant och facinerande. Detta borde fler höra på var min första reaktion. Jag kan inte låta bli att tänka på Dalton Shermans tal. Tro på dig själv och tro på dina elever. Vi lärare får aldrig ge upp hoppet om våra elever.

Idag hade vi på ITPF besök av en av våra lokala politiker som sitter i utbildningsnämnden. Tack för att det faktiskt finns intresserade politiker som vill att skolan ska hänga med i samhällsutvecklingen. Tack för att det finns politiker som vill att lärare ska tänka framåt, att man ska använda sig av elevernas mobiler iställer för att be dem stänga av dem. Tack för att det finns politiker som strävar mot trådlösa nätverk, högre datortäthet och öppnare lösningar bland programvaror. Tänk om ni ändå vore fler.

Surfar omkring nu på kvällskvisten (efter ett träningspass med golfen) och får nästan lite panik. Jag vill läsa allt och hänga med överallt i bloggar, hemsidor, information men min tid räcker inte till. Måste ta upp frågan om omvärldsbevakning vid nästa möte med chefen. Visst är det viktigt? Jag måste nog dra lite fler streck i min kalender och ta mig tid till detta. Likaså att läsa alla de böcker jag verkligen vill läsa. De står i min bokylla på jobbet och bara väntar på att jag ska röra vid dem och låta mina ögon följa deras rader. Den tiden kommer nog….. Måste bli bättre på att inte ta på mig för mycket på så kort tid. Finns inte tiden så gör den inte.

Nu testar jag och skriver igen.

Igår var jag i Stockholm för att möta referensgruppen IT för pedagoger på MSU. Jag är ny i gruppen och detta var första gången jag träffade övriga deltagare öga mot öga. Otroligt intressant och inspirerande. Jag har nu en dag senare reflekterat över vad jag fick med mig från gårdagen. Det jag nu vill skriva ner medan kvällsmaten står på spisen är två sidor av mina känslor. Den ena sidan säger bara wow, sådan input behövs oftare i mitt ensamarbete som IT-pedagog. Den andra sidan ger mig också en otrevlig känsla av hur långt efter vi befinner oss i Trollhättan. Hur ska vi ta oss framåt?