Category Archive

Planerar och planerar, hoppas och hoppas, försöker påverka och påverka, om och om igen. Ska det lyckas någon gång? Vi är hela tiden på väg. Ett steg framåt och ett halvt tillbaka. Men det går ändå åt rätt håll…hoppas jag.

Ibland ser man inte stigen för alla träd som är i vägen, man måste hitta lite omvägar ibland för att ändå komma fram dit man ska. Det finns nog inte så många genvägar att ta men råd och stöd på vägen uppmuntrar att inte ge upp utan att fortsätta kämpa sig igenom snårigheten. Lite motstånd ibland, mycket motstånd andra gånger. Men vi blir fler och fler som letar efter stigen och kan hjälpas åt att hitta den och hjälpas åt att röja undan alla hinder på vägen. Ju fler vi är desto snabbare kommer vi nog framåt ändå.

Trollhättan kämpar vidare, vi kommer nog fram till slut vi med. Och då är det tack vare er alla andra därute som heller inte ger upp och kämpar lika envist och delar med er av era råd på vägen fram. Våra träd som är i vägen ser kanske inte alltid likadana ut, en del är svårare att röja undan än andra. Men vi ska lyckas på något sätt.

Nu sitter jag är igen på PIM:s guldgala, en gala för alla PIM-femmor. Jag var med förra året som PIM-femma, men i år har jag den stora glädjen och stoltheten att vara med som PIM-ansvarig och examinator för fyra stycken duktiga lärare i Trollhättan. Fredrik, Anna, Eva och Tina har gjort var sitt jättebra inspirationsmaterial för andra lärare i Trollhättan. Och nu får de sin belöning, och jag kan få åka med som stolt examinator till dem. Så duktiga de är.

Fyra stycken IT-pedagoger har just nu ett möte IRL. De har aldrig träffats innan och nu genomför de sitt första verkliga möte inför publik. Jonas Hällebrand, Joachim Thornström, Per Falk och Mats Larsnäs. De har träffats på bla Twitter och därifrån skapat ett nätverk. Verktygen de använt sig av är Twitter, Google Docs och Skype. Men hur mycket IT dominerar i deras arbete så säger de att i vissa lägen är det viktigt att även höra en röst. Då har telefonen funnits till hands.

Visar på Google Docs möjligheter att samarbeta. Här spelar tid och rum inte så stor roll längre. Samarbetet måste inte längre vara inom skolans stängda dörrar.

Joachim presenterar sedan Sajtomaten – verktyget för Ystad kommuns hemsida. Bygger på bloggar till alla skolor, klasser och förskolor. Fördelen med bloggarna är enkelheten att använda, alla kan lära sig. Och det ger också föräldrar och utomstående möjligheten att kommentera och vara mer delaktiga. Något som efterfrågas av många.

Mats pratar om hur man kan använda sig av mobiler i skolan. www.mobilestudy.org Ett gratis quizverktyg. Man gör quizen online och överför det via bluetooth.

Och så är det Jonas tur. Nu handlar det om skolbibliotek. Han pratar om vikten av att ha handlingsplaner för t.ex. informationssökning, IKT. Gunnesboskolan där Jonas arbetar som IKT-pedagog har satsat på att ha ett bra skolbibliotek med allt vad som hör därtill. Deras IKT-plan är väl värd att ta del av.

Kristina Höök är professor på Stockholms Universitet. IT, design, kropp, kunskap. Kristina pratar om hur kroppen är med och involveras i den digitala världen. 70 % av all kommunikation sker med kroppen.

Kristina pratar om hur känslor med hjälp av digitala tekniska verktyg kan simuleras ut till. Mottagaren tolkar efter vad man vet om avsändaren. Väljer man en favoritfärg som mottagaren vet om blir meddelandet positivt. Man hittar sina uttrycksformer genom detta. Färger, former, gester och animationer används för att uttrycka meddelandet.

Kroppen är lärandet. Hur använder vi kroppen i lärandet i skolan? Är det en poäng att sitta still i skolan? Hur många av våra IT-verktyg och IT-hjälpmedel i skolan är kroppsliga? Värt att tänka till.

Nu är vi här, eldsjälarna för IT i skolan. Vi sitter i Nacka på konferensen Framtidens lärande. Just nu lyssnar vi på Roger Säljö. Jag gillar Roger och hans tankar. Har tidigare skrivit om honom här på bloggen när han skrev i tidningen Pedagogiska magasinet.

Vi är alla en produkt av skriftspråkssamhället. Vi är skriftspråksmänniskor. Kommer vi i framtiden vara en produkt av det digitala samhället? Kommer vi då vara digitala människor? Hur lång tid kommer det ta?

Roger pratat om lärandet och om hur vi förmår återskapa, hålla aktuella och förnya kunnandet och färdigheter. Nya behov och färdigheter uppkommer i samhället. Det sociala minnet, kunskap handlar om att använda sig av det sociala minnet. Informationstekniken är inte bara en teknisk förändring utan även en social förändring.

Digital teknik ger nya sätt att minnas och dokumentera. Nya sätt att dela information och nya sätt att samarbeta. Uppmuntrar till nya sätt att lära. Nya sätt att få tillgång till information, tillgänglighet. Vi blir allt mer och mer producenter.

Vi utvecklar många meta-kommunikativa förmågor (sortera, modellera, strukturera och syntetisera information). Vi utvecklar kritiska förmågor i större utsträckning.

Vi och våra kunskaper blir mer redskapsberoende. Med dem är vi starka, men utan dem är vi svaga. Det är ändringar i förväntningar av vad det innebär att lära. Vi går från att kunna återge det som redan är känt till att kunna skapa något nytt.

Digital literacy – digitala färdigheter. En ny dimension vi måste tänka igenom. En ny basfärdighet som det inte går att komma undan längre.

Sitter och har precis börjat läsa i nummer 1 2009 av Pedagogiska magasinet. Detta nummer känns mer intressant än vanligt. Tema är gränslösa mötesplatser. Läs den, jag rekommenderar den varmt.

Ett citat som säger mycket av den vardagen som är i våra skolor idag är: “Bakom ett lärande som tar stöd av digital teknik måste det finnas bärande pedagogiska idéer.” Ibland händer det att man stöter på skolor som investerar i den digitala tekniken, men inte i de pedagogiska tankarna och idéerna för lärandet i användandet av den digitala tekniken. En del tror att bara man har investerat så sköter sig utvecklingen och användandet av sig själv. Men det är just då det behövs en pedagogisk ledning som leder de pedagogiska samtalen och diskussionerna när den digitala tekniken införs. Vi måste även här sätta lärandet i fokus, inte tekniken.

Roger Säljö deltar i tidningen med en artikel. Roger skriver “Vägen till kunskap är i vår tid annorlunda. Papper och penna är inte längre hemmaplan för kunskapande. Den som växer upp i en digital värld formas av andra erfarenheter än den som växte upp i en traditionell, långsam skriftkultur.” För många av oss är detta inget nytt, men ibland kan det kännas extra bra att det sägs av rätt person i en tidning som läses av så många pedagoger.

Nu ska jag läsa vidare……

Nu har jag varit iväg två dagar på konferens om digital IUP (E-IUP). Det systemet vi provar och använder i vårt försöksprojekt arrangerade denna konferens. Det är viktigt för oss ute i kommunerna att träffa andra kommuner och användare av samma system för att diskutera, ventilera, samtala och lyssna på varandra och på så sätt få en ökad känsla av kunskap kring använandet.

Vi har visserligen inte samma grundförutsättningar när vi möts. En del har köpt systemet och har ett beslut från förvaltningshåll om att införa digital IUP i stort, medan andra har nerifrån lärarhåll sett nyttan och vinsterna med ett digitalt IUP-stöd och därifrån försökt påverka uppåt i hierarkin och använder det i liten skala på försök. Vi står på olika fötter men det spelar ingen roll, vi har mycket att delge och hjälpa varandra med. Jag ser verkligen en stor nytta med den här typen av träffar.

Självklart innehöll konferensen ett ganska fullt schema med olika genomgångar, föreläsningar, varierande workshops och det är viktigt att det gör det. Och det är mellan och under dessa pass nätverkandet skapas. Vi var några kommuner från västkusten och vi har träffats tidigare i olika sammanhang. Men nu har vi bestämt oss för ett nätverkande oss emellan kring digital IUP. Det är så kontakter och samarbete skapas och möjligheten till utveckling sker.

Just nu har jag ett ganska spännande uppdrag i min stad. Från ett år tillbaka åker jag runt till alla skolor och informerar om digital IUP och hjälper skolorna att komma igång med arbetet. Det är spännande att träffa alla dessa lärare och skolledare som benar och tolkar för fullt det uppdrag de har från Skolverket, förvaltningen och politikerna. Att tolkningarna skulle vara så många olika trodde jag inte, men det har gått upp för mig. Och vem har tolkningsföreträde framför dessa erfarna och duktiga pedagoger?

IUP-materialet de har ser ändå väldigt lika ut, resultaten är därför ganska nära varandra. Men hur man ska arbeta med mål, omdömen, bedömning, professionellt språk m.m. är inte helt lätt och långt från självklart. Här finns ett stort utvecklingsarbete att ta tag i, och det är bra. Tack vare införandet av digital IUP blir allt mer synligt och därmed ökar även kvalitetsäkringen, hoppas jag i alla fall.

Skolväskans blogg har underrubrik som jag funderat över lite det senaste. “Nu är det inte dags att vänta”. Igår på vårt VIPIT-möte (Very Important Pedagog-IT) blev orden igen lite påminda i mitt huvud. Vad väntar vi på som pedagoger när det gäller IT? Väntar vi på något gott, ja då kan man ju aldrig vänta för länge. Vi har inte tid att vänta.

Igår på mötet presenterades Espresso och många kände nog lite av känslan “ja, det var bra, det skulle kunna vara användbart och stödja mitt arbete med eleverna i klassrummet”. Men som vanligt kommer diskussionen också om den låga datortätheten och önskan om fler datorer och digitala whiteboards. Detta leder vidare så klart till ekonomi.

Det är bättre att börja i andra ändan. Om vi inte visar på att vi behöver fler datorer och digitala whiteboards kommer vi heller inte att få det. Det finns ingen skolledning som lägger stora pengar på IT “i fall att någon vill använda”. Vi pedagoger måste visa att vi använder först innan det kan hända något. Det är samma sak med PIM, visa intresse, visa vilja till utveckling och förrändring. Visa behovet, först då kan det hända saker. Det tror jag på i alla fall….

Nu får ni inte tro att det inte bara tankar som ovanstående i VIPIT-gruppen, vi har strålande positiva pedagoger som vågar och tänker framåt, t.ex. Fröken T. Tur att hon är med och de som tänker som hon. Läs gärna hennes inlägg om E-läromedel.

Idag fick jag se, tack vare IT-mamman  att DIU länkat till hennes och min blogg. Jösses, tänkte jag först, men sedan blev jag allt lite stolt. Roligt att det man skriver blir läst. Precis samma känsla som våra elever känner när det finns en mottagare till det de producerar i skolan. Det är klart att alla vill känna att det finns en mening med det man skriver, att någon läser, och att någon kommenterar. Det är just det som är det fina med bloggandet. Och att man knyter kontakter i vårt annars så ensamma arbete ute i kommunerna.

Men att bli läst av fler mottagare ger också en liten puff i sidan att skriva vettigt och innehållsrikt. Det är även det ett mål vi har i skolan, att eleverna ska känna en meningsfullhet att skapa och producera med stolthet och engagemang. Och med mottagare utanför skolan är chansen större att nå de målet.

P.S. Börjar fundera över att byta namn på bloggen nu när den blir mer och mer läst, vad tycker ni? D.S.

Tidig morgon, klockan ringer 03.40, jösses mitt i natten! Dags att ge sig av mot Landvetter och planet mot London. Typiskt förstås är planet försenat 1,5 timme på grund av dimma på Heathrow. Lite försenade anländer vi till London, till hotellet och sedan direkt till BETT. Första dagen blev alltså en eftermiddag på BETT. Vilka intryck fick jag första dagen?

Stort, detta gör man kanske inte på en dag om man vill ta sig tid och lyssna på vad som sägs och se vad som visas. Interaktiva skrivtavlor i precis varje monter oavsett vad som ska  visas eller marknadföras. Det verkar vara helt självklart att alla har en interaktiv skrivtavla av någon sort.

Mycket montrar som säljer eller marknadsför någon typ av läromedel, ska ta mig lite mer tid i morgon tror jag och se om det är vettiga läromedel som bygger på de styrdokument som styr vår svenska skola. Fast jag måste erkänna att jag i  all hast är tveksam till dem.

I morgon kommer fler IT-intresserade lärare från Sverige till BETT, ska bli kul att träffa ännu fler. IT-chefen kommer också. Det svåra är att välja vad man ska fokusera på. Det går inte att fokusera på allt, utan måste välja ut lite mer planerat. Får fundera över det i natt.

Kul är det att träffa bloggvänner, träffade både IT-mamman och Al Contrario idag. I morgon hoppas jag träffa referensgruppen IT för pedagoger.

Återkommer i morgon med mer rapport från BETT.

Måste vara lite internationell med språket nu när det närmar sig resan till BETT i London. Åker tidigt i morgon bitti. Det ska bli riktigt spännande och intressant. Det verkar hända mycket där just dessa dagar när det gäller IT i skolan, och det kommer krylla av IT-intresserade pedagoger från olika länder. WOW!

Nu gäller det bara att packa rätt, inte glömma något viktigt (vilket jag är bra på att göra annars). Drömde i natt att jag glömt passet, men hade lyckats ta mig till London ändå. Men jag kom inte hem! Tur att jag inte brukar drömma sanndrömmar….alltid.

Det ska bli jättekul att träffa er alla som ska till BETT, bloggvänner och andra vänner. Vi syns snart!

De interaktiva skrivtavlornas intåg i Trollhättans skolor pågår för fullt, och även in i förskolan. Jag letar efter forskning kring just interaktiva skrivtavlor i skolan. Det har visserligen inte pågått så länge och det kommer väl så småningom. Men jag har hittat en del engelsk litteratur som jag ska ta mig tid och läsa någon dag. Tycker dock det är lättare med svensk litteratur, det flyter bättre.

När jag var VFU-ledare hade jag en student som gjorde sitt examensarbete om interaktiva skrivtavlor i matematikundervisningen. Innehållet i hans arbete tycker jag är väl läsbart och mycket är övergripande användandet av interaktiva skrivtavlor i allmänhet. Arbetet heter Smarta tavlor och levande lektioner – Om interaktiva skrivtavlor i matematikundervisningen. Är det någon därute som vet något mer skrivet eller forskat kring ämnet?

Idag åt jag lunch med en gammal kollega jag hade när jag var VFU-ledare för de lärarstudenter från GU som hade sin praktik i Trollhättan. Känner att vi ses alldeles för sällan, och när vi ses blir jag påmind av en saknad av VFU-ledarjobbet. Jag saknar de givande pedagogiska diskussionerna om lärandet vi hade både jag och min kollega men också jag och mina studenter. Så givande och utvecklande tid.

En annan saknad kände jag härom veckan när jag var ute på en skola och hade föräldramöte angånde digital IUP. Föräldramötet hade jag….. i mitt första klassrum som lärare! Oh, vilken dejavu-känsla. Och vilken saknad av den tiden med eleverna.

Ibland blir jag sentimental och undrar varför jag inte kan ha flera liv och flera arbeten. Det finns så mycket som är kul och inspirerande. Och jag är säkert inte den enda som känner så. Var sak har sin tid antar jag.

Jag har sett mig själv som lärare, pedagog, grundskolelärare. Dock visserligen IT-pedagog de senaste åren. Men hur tolkas egentligen titeln IT-pedagog på IT-pedagogiskt forum. I går på en skola kallades jag “den där datamänniskan”. Och idag på min namnlapp på Novemberfredagen arbetade jag plötsligt på en IT-stödenhet. Jag vill ju vara lärare, eller rättare sagt jag är väl lärare, eller är jag inte?

Var idag på årets Novemberfredag här i staden. En fortbildnings- och inspirationsdag riktat mot beslutsfattare, lärare, skolledare och fritidsgårdspersonal i filmens tecken. Nu ska jag inte blogga om innhållet direkt utan om överaskande inslag.

Dagen inleddes med två föreläsningar och efter lunch var det dags för lite workshop. Vi skulle grupparbeta och i min grupp visar det sig hamna ännu en bloggare (förutom jag) nämligen Frugourme! Vem i hela fridens namn sa att världen är stor? Jag tycker den krymper för var dag och börjar nästan undra om inte det kan vara så att Internet är en plats här i närheten. Och i förra veckan träffade jag IT-mamman. Vi saknade dig Fröken T. Undrar vem jag får möta nästa vecka…..

Jag lyssnade intressant på vad MSU (blivande skolverket) hade att säga om skriftliga omdömen och mål i år 3. Lite grann blev det en aha-upplevelse. Många skolledare och pedagoger brottas just nu med vad det innebär att skriva omdömen för eleverna i de olika årskurserna. Man har inte kommit till klarhet i vad omdömet ska baseras på. Frågorna är många. Men lite aha blev det när MSU-personer ändå säger att man kan inte skriva ett skriftligt omdöme för en elev i år 2 som baseras på målen i år 5. Ett skriftligt omdöme måste relateras till de områden man har arbetat med fram till nu och från det att man skrev det skriftliga omdömet senast.

Skolorna har otroligt olika syn på skriftliga omdömen, men ska detta vara ett mätbart redskap till politikerna känns det ändå som om det är viktigt att man är överens om vad man mäter. Annars blir åter igen statistiken något som ej är tillförlitligt men ändå det politikerna tittar på.